Fångad

Författare: Lucy Christopher.
uHce, 2010, Andra länder, Sorgligt, Thriller, Övrigt.

Boken är som ett långt brev, skriven i kronologisk ordning, från Gemma till hennes kidnappare Ty. När Gemma är på Bangkoks flygplats med sina föräldrar, charmas hon av en ung man på ett café och märker inte att hon blir drogad. Han lyckas också få henne ut ur landet, till det stora röda landet DownUnder... Väl planerat och genomtänkt, det inser även Gemma när hon väl vaknar upp i ett eländigt tillstånd in the middle of nowhere. Fylld av hat och ilska över hur han berövat henne på allt; livet i London, föräldrar och vänner, gör hon allt hon kan för att försöka fly därifrån, men vart hon än vänder sig är det bara röd öken, i all oändlighet - ingenting annat. Till slut lyckas hon med ett försök, men det blir just inget mer än så... hon tvingas inse att hon kommer att dö därute utan Ty, hon har helt enkelt ingenstans att fly. Långsamt går det också upp för henne hur Ty förföljt henne sedan tioårsåldern hemma i London, han berättar alldeles för många obehagliga sanningar som ingen annan känner till, och Gemma inser att hon varit iakttagen och bevakad under hela sin uppväxt - en fruktansvärt obehaglig insikt. På hennes fråga Varför? får hon till svar att hans tanke hela tiden varit att rädda henne - från storstadens sjuka liv... Problemet är ju bara att hon aldrig velat bli "räddad"! Nu är hon fråntagen allt, och har inget val.

Givetvis blir hennes känslor och förhållande till Ty betydligt mer komplext allt eftersom tiden går. Och även hennes känslor för den australiensiska Outbacken... Hon lär sig uppskatta och älska sin omgivning, allt eftersom hon lär sig att läsa den - för även den är oändligt mycket mer mångfacetterad än den förefaller för ett otränat öga.

Det här är en oerhört vacker skildring av australiens torra, röda inland - jag vet inte om man behöver ha upplevt den själv för att uppskatta Christophers fina skildring av den. För mig är det dock sinnlig njutning på hög nivå! Och visst är det spännande. Iallafall den andra halvan av boken håller ett vanligt ungdomstempo, även om man kunde önskat mer av den första. Jag fick en helt annan behållning av boken än förväntat, och Stockholmssyndromet, där gisslan utvecklar känslor och förståelse för förövaren, är väldigt nyanserat och skickligt beskrivet. Slutet är vackert, sorgligt och vemodigt - och jag hade nog gärna velat få veta "hur det gick sen"...

/Tuija