uHc, 2011, Kärlek, Vänskap, Övrigt.
Hans-Eric Hellberg-svit (Puss, Kram m fl) för 2010-talet? Ja, kanske... En bok om tjejer, för tjejer, om sex. Eller, som i denna första i serien - om det första sexet.
Amanda går i nian, och är bästis med Jonna. De umgås även en del med Saga, som det går lite halvslampiga rykten om, men allt är lugnt tills det börjar en ny kille i klassen; Alex. Men Alex är inte ny för Amanda - de var superbästisar när de var små. Tills Alex flyttade. Men nu är han alltså tillbaks, och det rubbar Amandas cirklar. Hon skulle vilja ta vid där de slutade, men tycker att han beter sig konstigt och taskigt, till höger och vänster. Alltså försöker hon att inte bry sig, men det är svårt...
Detta infaller i tid ungefär samtidigt som hon funderar väldigt mycket kring, och vill utforska sin egen sexualitet. Och det är det som boken främst snurrar kring - väldigt mycket tankar, funderingar, frågor, kring det där att "göra det allra första gången"...
Och hur det slutar? Gissa tre gånger vilka som hittar tillbaka till varandra...
Lite väl förutsägbart, lite väl "tjatigt" kring all sexfixering - men säkert en bok som fyller ett behov hos många tjejer. Janouch kan ju sin sak...
Bok nummer två i sviten har också kommit; Jonnas bok,
där Amandas kompis Jonna är huvudperson, och funderar väldigt mycket även hon på det där med första sexet, men egentligen mer på sin egen sexualitet, kropp och känslor för killar - men även för sina föräldrar, som hon har ett lite stukat förhållande till. Hon tycker mamman övergivit henne för en ny karl i USA, när hon skulle behöva en mamma som allra mest, just när hon är så uppfylld av alla sina frågor kring kropp och känslor. Dessutom blir hon lite småkär i Alex kompis Lucas, som hon så smått inleder ett förhållande med, samtidigt som hon känslochattar med en Neil i USA, som känner hennes mamma där.. Komplicerat? Ja. Fler frågor än svar? Ja. Men så är det nog i de åren... Men det är faktiskt ganska bra skildrat!
Även trean är ute; Sagas bok,
den Saga som förekommit en del i de båda tidigare böckerna, som en sådärkompis till de båda andra, men som de inte känner särskilt väl. Vilket ingen annan gör heller, förstår man snart...
Det som många omkring Saga uppfattar som "slampigt" om henne, stämmer inte alls överens med den bild hon har av sig själv. Hon kan inte förstå varför alla tjejer gör så stort nummer av att man måste vara kär för att ha sex, eller varför det första sexet är så viktigt, eller varför tjejer måste "hålla" på sig, stå emot sex, även om de egentligen vill - bara för att det är så man är fostrad till; att en ordentlig tjej bjuder inte ut sig... utan att uppfattas som lite billig. Saga gillar sex, har haft ganska mycket sex i flera år, och gillar kicken man får av att i alkorus känna hur alla killar trånar efter en, samtidigt som man själv blir fri från allt jobbigt i livet... Men, till slut inser Sara att det är precis det som allting kring sex och sprit handlar om för hennes del - en flykt undan allt. För det är mycket i hennes liv som är, och blir, jobbigt, så jobbigt att hon inte kommer att orka mer...
Så finns nu också den fjärde och sista delen; Amanda & Axel.
De har varit ett par ett tag nu, och börjar båda, på varsitt håll inse att det inte bara är en dans på rosor hela tiden. Hur ska man veta hur mycket som är "lagom" av allting - hur mycket man ska umgås utan att vara för efterhängsen? Eller verkar det som om man inte är tillräckligt kär då? Och hur ska man balansera pojkvän mot umgänget med kompisarna? Även om man är jättejättekär så kanske det blir lite för drygt att bara hålla på och ligga när man träffas... hur ska man förhålla sig till det utan att missuppfattas? Och svartsjuka ska man bara inte tala om... Det inte helt lätt att ha pojkvän/flickvän!
Så finns nu också den fjärde och sista delen; Amanda & Axel.
De har varit ett par ett tag nu, och börjar båda, på varsitt håll inse att det inte bara är en dans på rosor hela tiden. Hur ska man veta hur mycket som är "lagom" av allting - hur mycket man ska umgås utan att vara för efterhängsen? Eller verkar det som om man inte är tillräckligt kär då? Och hur ska man balansera pojkvän mot umgänget med kompisarna? Även om man är jättejättekär så kanske det blir lite för drygt att bara hålla på och ligga när man träffas... hur ska man förhålla sig till det utan att missuppfattas? Och svartsjuka ska man bara inte tala om... Det inte helt lätt att ha pojkvän/flickvän!
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar