Välkommen hem

Författare: Johanna Lindbäck.
uHc, 2011, Kärlek, Vänskap, Sport.

Johanna som skrev så bra... vad synd att hennes böcker blir allt mer urvattnade och förutsägbara! För det här sticker inte ut det minsta, jag blir varken överraskad eller nyfiken, höjer knappt på ögonbrynen. För man vet ju precis hur det kommer att gå... Synd? Ja.

Sara har varit i London och pluggat ett av sina gymnasieår, och är tillbaka i Luleå, och vill förstås att allting ska vara precis som förr. Men livet fungerar ju inte riktigt så... Mattias, som hon hade ett så fint förhållande med innan, men som hon gjorde slut med när hon skulle åka, han tycks inte ha kommit över det. Så allting är stelt och konstigt, undvikande och jobbigt. Fast hon vill ju bara att det ska vara som det alltid har varit... Välkommen till verkligheten, tänker jag - vad trodde hon egentligen?

Istället lär hon succesivt känna en ny bekantskap, en granne vid namn Adrian, som också är ute och springer mycket, och tränar ju-jutsu - precis som hon också just börjat med. Givetvis utvecklas detta till kärlek (vem hade kunnat tro något annat..?), och just när de äntligen blivit ihop, så löses knutarna i umgänget med Mattias upp - tillsammans hittar de tillbaka till det otvungna sättet att umgås, som de var så bra på förr. Till Adrians stora svartsjuka, givetvis. Och FULLT förståeligt. Hallå - vad hade hon trott egentligen? Att både kunna ha kakan och äta upp den, typ. Hur det slutar går ju också att gissa - det finns ju i princip bara två alternativ.

Otroligt störande inledningsvis är den stora mängden av extremt tidstypisk jargong - vilket kan kännas lite smörande, som om hon tror att ungdomar lättare köper innehållet om det paketeras så som det låter. Just nu. För inom två år är jag rädd att det kommer att framstå både som töntigt och totalt ute. Och vem köper/läser den då? Tidsmarkörer i all ära, men här blir det bara too much. Men man vänjer sig efter ett tag... eller så tramspratar de inte lika mycket i slutet... Annars ganska ok, men jag hade hoppats på mycket mer.

/Tuija