Vi är väl vänner!

Författare: Marie-Chantal Long.
uHc, 2011, Vänskap, Övergrepp, Övrigt.

Longs författarskap har jag tyckt om i många år, och därför kan jag inte låta bli att läsa allt nytt hon skriver. Ofta är det tänkvärda saker hon skriver om, så även denna gång. Mest tycker jag egentligen om hennes språk, hennes sätt att uttrycka det hon vill säga, på ett så himla fint sätt.

Denna gång handlar det om Jon, som går i ettan på gymnasiet, som är något av en ordnörd, som han kallar sig själv. Egentligen är han en väldigt ensam kille, som enligt sin goa lillasyster inte "har något liv". Vilket han skaffar sig, när en ny vikarie i svenska dyker upp i skolan, som är likadant litteraturfreak som han själv - som både ser honom och uppmärksammar honom. Hon lockar t o m med honom på ett bokcafé som hon håller i själv. Helt plötsligt har han några nya vänner, en lärare som ser honom, och behöver inte bara sitta hemma och nörda.

Men... Allt är inte riktigt så bra som Jon tror, det är lite för bra. Hans lärare Liselott, som skulle kunna vara hans mamma, går lite över gränsen varje gång de träffas själva - det är så han känner det åtminstone. Inte kan det väl vara normalt att hennes hand dröjer sig kvar på hans lår, att hon kommer så nära, att han, till sin egen bestörtning, känner hur det pirrar nedtill... Och när hans nyfunna vän Sonja hjälper honom att sätta stopp för Liselotts framfart, inträffar det som inte heller får hända - hans pappa handbollstränaren blir anklagad för övergrepp, av hans lillasysters bästis...

/Tuija