Vinylprinsessan

Författare: Yvonne Prinz.

uHce, 2012, Övrigt.

Allie är en 16-årig musikälskare och stor vinylsamlare. Under sommaren ska hon jobba heltid på Bob & Bob’s, en gammal skivaffär på Telegraph Avenue, där flertalet udda och asociala musiknördar hänger. Hennes bästa kompis Kit jobbar i en vintagebutik i samma kvarter och är Allies raka motsats. Hon har inga svårigheter när det kommer till flirtande och killar. Just nu är hon tillsammans med en snygg garagebandsbasist och är upp över öronen förälskad. Han verkar dock mindre engagerad.

Allie bestämmer sig för att anonymt starta upp en blogg och ett fanzine, båda med namnet Vinylprinsessan. Samtidigt börjar hon spana på en snygg och mystisk kille som hänger i butiken. Hon kallar honom för M och fantiserar om att han är hennes framtida pojkvän. Men skall hon våga ta steget och faktiskt bjuda ut honom i verkligheten?

Allies uppväxt har varit ganska annorlunda. I familjen har man inte kommunicerat med varandra rakt ut, utan istället visat sina känslor genom musik. Därför blir det ganska svårt för dem när pappan lämnar familjen för en ny tjej.

Tänk David Levithan möter Juno möter High Fidelity möter Empire Records. Där emellan någonstans finns bitvis samma känsla som i Vinylprinsessan. (Har ni inte sett de tre filmerna – gör det!) Karaktärerna är lätta att tycka om fastän de är lite egna och tafatta, kanske tycker man om dem just därför. Och jag fortsätter att läsa för det är trots allt ganska mysigt och jag vill ändå se hur allt slutar. Det är bara det att jag aldrig riktigt känner med Allie. Ingenting tar på djupet.

På baksidan citeras Colin Meloy från The Decemberists: ”Klockrent porträtt av en äkta musiknörd. Mitt i prick!”, men jag kan inte hålla med. Prinz vill lite för mycket för att gestalta musiknörden på ett trovärdigt sätt, det blir liksom ansträngt. Visst, Allie älskar musik, hon lever för det och namedroppandet går som en röd tråd genom boken för att läsaren skall förstå vilken bra koll hon har, men musiknörderi handlar ju om lite mer än att säga ”Jag älskar Springsteen. Han är grym.” En musiknörd vill analysera själva musiken, dissekera den, diskutera solon och överösa dem med adjektiv.

Boken är till viss del en kommentar till dagens musikindustri – hur mycket av charmen som försvinner i och med den utspridda fildelningen. En tråkig sak är att den redan känns något daterad. Boken kom ut på originalspråk 2009 och eftersom den tekniska utvecklingen går så fort tar det heller inte lång tid innan termer blir förlegade.

/Johanna