Författare: David Levithan. uHce, 2011, Sorgligt, Vänskap,Övrigt.
Levithans "11 september-bok" är en tänkvärd och lågmäld historia, inte samma stänk av humor som brukar prägla hans verk. Givetvis dyker mycket musik upp, som vanligt, och givetvis finns ett bögpar med i bilden, men annars är det en ny och annorlunda ton - av naturliga skäl - som präglar boken.
Den utspelar sig i New Yorks innerstad, huvudsakligen på Manhattan, dagen då det ofattbara hände, den närmaste tiden efter, genom årsdagen efter alltihopa, till ett och ett halvt år efter. Vi får följa Claire, som rusar från skolan, för att ta hand om sin lillasyster i ängslig väntan på mamman, när besked om det ofattbara nått dem. De kan inte ta sig hem igen, för det är avspärrat, utan får tills vidare bo hos några vänner.
Vi får också följa Jasper, som låg hemma och sov sig igenom hela händelsen, och detta - att ha missat det hela just medan det hände - präglar delvis hans bearbetning av det hela. Dessutom skulle han denna dag haft en dejt med en kille, Peter, han träffat på en fest, men det blir inte riktigt så, och det blir dessutom jättekonstigt dem emellan länge, länge efteråt. Jasper blir liksom alldeles tom inombords av händelsen, det är hos honom det fattas en bit...
Vi följer också skeendet genom Peters synvinkel, och dessa tre är, men framför allt blir, riktigt goda vänner med tiden, genom de sömnlösa nätterna och det ovanliga sorgearbetet där de själva egentligen inte är personligen drabbade, men som kommer att prägla deras liv för all framtid ändå. Det kan ju aldrig bli som det var innan..
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar