När hundarna kommer

Författare: Jessica Schiefauer.
2015, Kärlek, Sorgligt, Övrigt.


Schiefauers nya bok är en stark och drabbande, väldigt obehaglig historia, som fått mycket av sitt stoff från mordet på John Hron för 20 år sedan - en ung pojke som misshandlades till döds av unga nynazister.


Här får vi i ett ganska stramt och återhållet berättande lära känna Ester och Isak, som drabbas av den stora kärleken den här sommaren. De är till en början uppslukade av varandra, men Isak känner efter några månader att det kanske blivit för mycket - kanske vill han bara ha henne som vän. Men innan han hinner göra något åt saken händer något helt annat, som gör att allt annat kommer i skymundan - hans lillebror Anton, som senaste tiden dragits till kille med nynazistiska sympatier, sparkar tillsammans med denne ihjäl en ung kille som är ute och fiskar.


Och detta får konsekvenser. På många olika plan. Hur våldet påverkade den drabbades familj kan vi bara gissa oss till, istället vrider och vänder Schiefauer på hur detta meningslösa våld drabbade Isak, som storebror. Deras mamma och pappa. Och inte minst Ester, som tidigare bara velat finnas till i Isaks andetag och famntag - hon låter sig uppslukas av hur mycket hon måste finnas till för Isak. Som ju inte bryter med henne som han tänkt, utan behöver henne mer än någonsin. Och hon låter sig behövas, så till den milda grad att det blir på bekostnad av henne själv och relationen till hennes familj.


Sen tillkommer ju omgivningens hat kring Isak och även gentemot föräldrarna, som fostrat ett sådant monster... Ja, det är en komplex, men inte desto mindre självklar och sann bild som målas upp - givetvis påverkar ett sådant här förfärligt scenario många. Djupt. Med all rätt. Här finns inget förskönande eller förmildrande, sorgen förlamar alla inblandade. Och här finns inga svar, direkt, men desto fler frågor... Varför, framför allt. Och Anton antyder till slut, inför sig själv, en smula av vad det var som drev honom att sparka. Och att fortsätta sparka. Och det är ingen behaglig läsning. Men inte desto mindre viktig. Jätteviktig. Och det är skickligt berättat.

/Tuija