Fjärilar på min hud

Författare: Rebecka Kvist.
2016, Homo, Vänskap, Övrigt.

En vacker och poetisk debut, som lovar gott! Här finns många ingredienser - frånvarande föräldrar, vuxenväxande, saknad, lesbisk kärlek... men framför allt en viktig vänskap.


Liv i Växjö har lämnat gymnasiet bakom sig, och trots att livet egentligen borde börjat nu, har hon fortsatt på samma sätt - bytt ut proven mot tentor, lektionerna mot föreläsningar, bor kvar hemma hos mamma... tills hon plötsligt fått nog och bara slutar på högskolan, utan att berätta för någon. Hon känner att något måste hända. Men vad? I sitt tomrum för hon dialoger i badrumsspegeln med sitt alter ego. Håller hon på att bli knäpp av att inte våga ta tag i livet?

Men så upptäcker hon Lina, på balkongen i huset mittemot. Och springer sen på henne i Göteborg! Det måste betyda något... De är olika, men ändå så lika. Och båda har blivit lämnade av sina pappor. Lina, innan hon ens var född (men som vuxit upp med en plastpappa - som ändå inte haft tid för henne) och Liv, när hon var en liten flicka. Lämnad, och utan ett ord sedan dess. Tills han plötsligt en dag, nu, ringer igen. Och igen. Och Lina rasar ned i ett svart hål av ursinne, saknad, ett kaos av känslor. Men hon säger inget till någon om samtalen. För de finns inte, för henne. Eftersom han aldrig funnits, för henne.

Under tiden utvecklas vänskapen till Lina till något mycket speciellt. Medan hon tröstar Lina efter misslyckade förhållanden upptäcker hon.. svartsjuka? Medan hon studerar den tatuerade fjärilen på Linas hud känner hon hur det fladdrar av fjärilar under hennes egen. Vad är det som egentligen händer?

Och vad är det egentligen som händer, när den slutgiltiga bomben briserar i båda deras liv? Surprise, surprise! Mycket oväntad vändning i slutet, som inte gick att ana. Stort plus för det. Dock dåligt korrekturläst, boken hade vunnit på mer språklig korrekthet och mer lättläst layout. Men innehållet var desto bättre!


/Tuija