torsdag 20 april 2017

Våra kemiska hjärtan

Omslagsbild
Författare: Krystal Sutherland.
2017, Humor, Kärlek, Sorgligt.

En ljuvlig, lågmäld bladvändarkärlekshistoria skriven med en småhumoristisk ton - det är historien om Henry Page och Grace Town, det. Och jag bara älskade den...

En dag dyker en ny tjej - Grace - upp i skolan; blek, tilltufsad, ser smått ovårdad ut och går omkring i x antal storlekar för stora killkläder, och går med käpp. Henry och Grace blir tillsatta att ansvara för skolans tidning, något Henry längtat efter och jobbat för, i åratal. Detta är upptakten till hur dessa två så smått lär känna varandra - eller framför allt hur Henry fullständigt faller för Grace. Trots hennes märkliga yttre.

Efter hand faller olika bitar på plats. Han får kännedom om orsakerna till Graces inåtvända beteende och till synes ovårdade framtoning. Som också handlar om hennes otillgänglighet i kontakten med andra - men inte gentemot Henry. De utvecklar en alldeles särskild jargong; en ton, en humor, som bara de delar. Men i stunder är Grace helt onåbar. Men tackochlov finns det ju bättre dagar, också.

Saken är den att Grace varit med om en bilolycka. En krasch där bilen kördes av hennes pojkvän, han dog, och hon krossade sitt ben. Sorgen och trasigheten förklarar Graces beteende, men får Henry att dra öronen åt sig. "Grace levde i honom. Varje dag, varje timme, han var alltid där med henne. Hans doft låg över hennes hud. Det var Grace som var spöket, inte Dom. Två personer dog den där dagen, men en av dem hade fortfarande en kropp". "Hon hade inte bara förlorat honom rent fysiskt - hon hade också förlorat deras gemensamma framtid. Hans döda kropp skulle hemsöka oss, och så skulle även det liv de aldrig fick tillsammans."

Och trots allt detta är attraktionen ömsesidig... men ändå kan Grace inte bestämma sig för hur de ska ha det - om de ska vara ett par officiellt eller inte. Vilket är jobbigt för Henry, förstås, och allt eftersom de hemska bitarna faller på plats blir situationen allt mer ohållbar och allt mer omöjlig... För hur kan man bygga en framtid med ett spöke..?

Aah, så starkt, så vackert, så berörande... helt enkelt underbart. Men också så tragiskt. Men läs och njut ändå!

/Tuija

Inga kommentarer: