Trettonde sommaren

Författare: Gabriella Sköldenberg.

2018, Thriller, Vänskap, Övrigt.

Vilken obehaglig debut! Redan från början upptäcker jag att jag bara väntar på katastrofen... i vilken form och i vilken omfattning den kommer vet jag ju inte, men att den lär komma tvekar jag inte över - skickligt byggs obehaget upp succesivt, och det riktigt kryper i mig av olust över de två så olika kusinerna Angelica och Sandra.

Men det är inte olikheterna som gör mig olustig, för olikheterna består närmast i att Angelica, som är berättarrösten, är den ängsliga, försiktiga, lite oroliga, mesiga och naturligt omtänksamma sorten. Som är på dagen ett år yngre än kusinen Sandra, som Angelica tillbringat alla sina somrar med, från allra första början, ute hos morfar på landet. Sandra är inte bara Angelicas raka motsats på många olika sätt, hon är också en extremt utmanande personlighet, pressar hela tiden Angelica över hennes gränser - på både gott och ont. Angelica växer och blir modigare, men börjar också allt mer inse att någonting har förändrats denna deras trettonde sommar, för redan när de möts första dagen är sig Sandra inte riktigt lik. Från att tidigare varit rastlös, stökig, opålitlig, fått utbrott och varit allmänt oförutsägbar är hon nu extremt kontrollerad, ordningsam och ovanligt hjälpsam. Lite som Angelica, som nu inte riktigt vet hur och hurdan hon själv egentligen är eller ska vara, vem som nu ska stå i centrum, vem som nu är den osynlige...

Ganska snabbt inser jag att Sandra inte kan vara riktigt frisk - jag vet bara inte hur illa det ska gå när hon gång på gång utmanar ödet, testar gränser, när hon i sitt maktspel gentemot Angelica hela tiden pekar ut riktningen som Angelica förväntas följa. Med hård och känslokall blick, eller helt tom, lyckas hon manipulera sin kusin, få henne att dansa efter sin pipa, trots att Angelica hela tiden känner hur fel det blir gentemot alla vuxna, hur hon egentligen skäms över hur det blir, och hur feg hon egentligen är som aldrig lyckas säga nej...

Det gör mig ont att se hur Angelica tvingas falla för Sandras sociala tryck, att hela tiden tvinga sig till något som känns fel för henne. Men det känns nästan ännu värre att läsa om en så ung individ som en trettonåring, som är så totalt gränslös, maktfullkomlig och manipulativ att hon egentligen skulle kunna betraktas som en psykopat. Vad blir det av en sådan ungdom..?

/Tuija