Ut på det djupa

Författare: Ulrika Lidbo.
2018, Utanförskap, Övrigt.

Utanförskap och en rent destruktiv längtan efter att passa in, duga, bli vald och inte bortvald, verkar ha blivit Lidbos signum. Och hon skildrar det bra! Men man får lite ont i magen, det är ingen direkt feelgood hon skriver.

Här är det Lina vi får följa, Lina som lever i skuggan av sin syster Sanna, Sanna som är stökig, obstinat, brukar droger och rent allmänt verkar ha ballat ur, Sanna som mamman alltid oroar sig för. För Lina ser hon inte, hör inte, märker inte. Lina lever verkligen i skugga... även annars. Hon har inga kompisar längre - är taskigt bortvald - och känner sig synnerligen ensam och osedd detta sommarlov. Tills plötsligt nyinflyttade Jessica från Stockholm ser henne. Och väljer henne!

Som läsare lider jag ordentligt redan från början, för Jessica är både dryg, bortskämd och egotrippad, och fullständigt tondöv för andras sätt att vara. Och Lina slår fullständigt knut på sig själv för att de ska synka... Förstås. Svältfödd på uppmärksamhet och att räknas. Hon anstränger halvt ihjäl sig för att få Jessica att gilla henne, men ändå blir allt bara fel, fel, fel. Och i sin iver att smälta in gör hon allt fler irreparabla grejer, som det kanske inte finns någon återvändo ifrån? Och tänk om hon blir som Sanna... hon som hade lovat sig själv att aldrig dricka, aldrig röra droger, aldrig... Och ovanpå allt så fullständigt kräks hon i all tysthet över hur mamman låter sig duperas av systern Sanna, hur mamman aldrig någonsin varken hör eller ser Lina...

Här finns en bergochdalbana av känslor - ångest, farhågor, oro - men också euforiska fantasier. Och jag tänker för femhundraelfte gången hur stark man måste vara för att överleva dysfunktionella familjer... Det är tur att Lina är stark. För här finns ljus i slutet. Tackochlov.

/Tuija