Vill inte, vill

Författare: Per Nilsson.
2019, Övergrepp, Annorlundaskap, Vänskap, Övrigt.

Oj, vilken annorlunda bok! Så han överraskar, Per Nilsson. Och så ledsen jag blir när jag i boken läser hans egna ord "Nu läser inte unga utanförmänniskor böcker, och definitivt inte ungdomsromaner." "Ungdomsromaner finns bara i skolan numera...". Utan att riktigt förstå vilka utanförmänniskor han egentligen syftar på, gör det ändå lite ont att

t o m en författare av Per Nilssons rang, som skrivit så många fantastiska historier genom tiderna, verkar uppleva just detta, även han. Är det bara gamlingar som jag, som njuter av tänkvärda läsupplevelser numera? Lägger dagens unga sin eventuella lästid mest på snabbläst nonsens på sociala medier? Och hur ska i så fall det eftertänksamma läsandet kunna konkurrera med snabbkonsumtionen? Och vad händer i så fall med vår språkutveckling, för att inte tala om vårt reflekterande och långsamhetens njutning?

Nu ska jag inte säga att detta var långsam läsning - tvärt om! Jag sträckläste boken, men hann ändå fundera en hel del över det intressanta upplägget. Historien bygger nämligen på ett verkligt möte med en ung tjej som bett Per berätta hennes historia. Och inledningsvis får vi en inblick i ett antal unga människors liv, utan att till en början se kopplingarna dem emellan. Först får vi träffa Nora, vars berättade historia är själva ramberättelsen - men inte förrän i andra halvan av boken. Den får vi oss nämligen inte till livs förrän ett antal andra individer presenterats, som också har stor betydelse för sammanhanget, för händelseutvecklingen. Och allt utspelar sig i Malmö.

Vi möter Adam, som för länge sedan var vän med Liv, som är den som kommer att få störst betydelse för händelseförloppet. Liv är lite annorlunda jämfört med Noras övriga vänner på gymnasiet, men uppfriskande för både Nora och oss läsare. Vi möter också Amina, Noras otroligt älskade lillasyster, men också Noras allra, allra närmaste och käraste vän Nadin. Nadin träffar fotbollsspelaren Christian som hon flyttar ihop med och som vi också får följa en stund i ett kapitel. Alla verkar vara bra människor, utom den perifera snubben som försökte tafsa på Nora i Stockholms tunnelbana - honom högg hon i pungen, med en vass nyckel. Och inte heller den som utövar nätmobbing mot lilla Amina. Men - sen händer något oförlåtligt från en persons sida, som får verkligheten att krascha för en utav vännerna. Hur går man vidare då? Går det att förlåta och glömma? Eller är det hämnd som är den bästa medicinen? Och i så fall för vem? Och för vad? Och hur mycket mod krävs det inte för att våga stå för det man innerst inne vill, det man innerst inne vet är rätt... Och innerst inne vet är fel.

En lika stark, angelägen och njutbar läsning som vanligt från en av de klokaste författarna... Måtte han fortsätta skriva, och berätta sina historier, trots att ungdomarna läser allt mindre..

/Tuija