Någon dag

Författare: David Levithan.
2019, Annorlundaskap, Kärlek, Mystik.

Så har då uppföljaren till en av århundradets böcker kommit - historien om En har fått en fortsättning. Eller - egentligen fick "Jag, En" (2014) sin fristående uppföljare redan i "En annan" (2016), fast den boken tillförde ju inte direkt något nytt eftersom den beskrev det redan kända scenariot, dvs kärleken mellan Rhiannon och En, fast ur Rhiannons perspektiv. Redan då kändes det som att Levithan kramade ur något som det inte fanns så mycket mer att krama något ur. Dessvärre hade jag lite grann den känslan även denna gång, trots att karaktärernas liv faktiskt rullat vidare och nya problem och insikter är det som denna gång driver handlingen framåt. Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av den existentiella tankelek Levithan ägnar sig åt - det finns något lockande, kittlande i dramat han har skapat, som är så totalt annorlunda mot allt som skrivits. Och det är stort, även om jag hade hoppats och önskat mer av denna tredje del.

För den som inte är insatt handlar allt i grunden om En. En vaknar varje morgon i en ny kropp och på en ny plats, och kan knappast göra några val eller förbereda sig inför vad som komma skall under dagen, utan "lånar" någons kropp under ett dygn och tvingas då göra det bästa möjliga av situationen. Men det som mest upptar hens tankar är Rhiannon som hen blivit förälskad i och vill vara med. Trots att det är omöjligt. Om inte...

Och det är här denna tredje bok inför en ny aspekt - det finns fler därute, som är som En! Hen är inte ensam om detta säregna sätt att genomleva sina dagar! Framför allt finns det en viss X därute, som är synnerligen angelägen om att få kontakt med och träffa En. Kruxet är bara att X inte är i närheten av den goda själ som En är... Tvärtom ställs många andra aspekter av att byta kropp på sin spets - t. ex. hur man bäst  kan utnyttja situationen. Och - X har kommit på hur man bär sig åt för att stanna kvar i en kropp längre tid än ett dygn... just det som En insett är det som hindrar... kanske inte kärleken, men väl ett "normalt" förhållande. Hen vill veta så mycket om så många saker, har så många frågor att ställa, men hur lösa det när deras bevekelsegrunder är ljusår ifrån varandra?
Så - hur ska Ens och Rhiannons kärlek kunna bestå? Finns det lösningar, finns det svar?

Här finns många funderingar kring ansvar - framför allt gentemot de medmänniskor som vi påverkar med våra handlingar - och många, stora filosofiska frågor. Och - återigen - vad är det man egentligen blir kär i hos en person - insidan eller utsidan? Även om det fortfarande är en väldigt vacker kärlekshistoria skulle jag gärna önskat något ytterligare, något mer, något som berört mig som den första boken gjorde. Men den gjorde nog inte riktigt det. Tyvärr. Men slutet öppnar onekligen för en fortsättning?

/Tuija