Fjädrar

Författare: Jacqueline Woodson.             
2019, Annorlundaskap, Rasism, Övrigt.

ALMA-pristagarens senast översatta bok är en finstämd liten historia om rasism, fattigdom och utanförskap i sjuttiotalets USA, som i sig inte är någon stor och märkvärdig sak, men väl eftertänksam och lågmäld, om flera intressanta fenomen i tiden. Och tiden förundrar mig - hur många tonåringar är intresserade av 1970-tal, som dessutom kretsar kring en 11-12-åring? För en vuxen finns det alltid aspekter att reflektera över, men ibland är jag rädd att sådan här litteratur aldrig når de unga de vänder sig till, som det mer eller mindre handlar om. Oavsett, så är det ändå läsvärt och tänkvärt. Och intressant.

Det är Frannie som berättar, Frannie som lever med sin döva storebror,  mamma och pappa, på den "svarta" sidan om motorvägen. Mamma väntar barn igen, har förlorat ett otal syskon under årens gång, men än lever hoppet... I skolan börjar plötsligt en vit, långhårig kille - Jesus - och han är ovanlig på fler sätt än så. Dels ser han ut som Jesus (vilket får Frannies troende bästis att fundera över om han kanske inte faktiskt är det..?), dels kan han teckenspråk som Frannie (av någon oförklarlig anledning), gråter lite då och då, är allmänt udda och blir förstås retad av de andra killarna.

Sakta vecklas många tänkvärda saker ut - bl a hur den snygga, döva storebrodern drömmer om en cool, hörande tjej (vilket förefaller hopplöst visar det sig), hur Jesus prövas i sitt nya sammanhang (för han platsade inget vidare på den vita sidan, visar det sig, utan att jag ska avslöja varför) och hur hoppet bär dem alla vidare och framåt i livet.

Som sagt en fin liten historia som känns avlägsen i tid - och ändå inte.

/Tuija