Inte längre min

Författare: Ann-Helén Laestadius.
2018, Kärlek, Vänskap, Övrigt.

"Inte längre min" anspelar både på barndomsstaden Kiruna, Majas bästis och Majas kille. Känns det som. Det här är den fristående uppföljaren till den Augustprisade "Tio över ett" (2016), som jag tyckte så mycket om! Och även denna griper tag.

Vi får fortsätta att följa Maja efter att hennes familj har fått lämna sitt hus i Kiruna, som stod på osäker mark. Staden - eller snarare delar av den - flyttas bort från marken där gruvan underminerat berget, och nu får Maja se hur man valt att bevara och flytta just deras gamla hem... Men inte vill föräldrarna tillbaka till huset trots att de skulle kunna! Arg och besviken över detta faktum upptäcker hon istället en ny tjej i stan... som visar sig vara just den som ska flytta in i hennes gamla lägenhet! Inte törs hon säga något om detta, men trots att hon först ogillar både tjejen och faktumet, känner hon alltmer hur hon faktiskt gillar henne. Och känner att det är kul att hon har någon... för hennes bästis Julia, som var tvungen att flytta med sin mamma till Luleå vid skilsmässan, henne känner hon att hon tappat taget om på något sätt. Julia har förändrats, fått ny bästis, har ingen önskan alls att komma tillbaka till fjuttiga Kiruna. Så sorgligt. Och hennes älskade Albin lever mer för hockeyn än för henne. Det känns också väldigt tydligt. Så inte blir det mycket kvar åt Maja... Och hur hon än vrider och vänder på allt, känner hon att hon verkar inte kunna lita på någon längre. Föräldrarna sviker om lägenheten, för Albin kommer hon alltid att komma i andra hand (eller tredje..?), Julia lever ett nytt liv, och den nya tjejen Aurora... vem är hon egentligen? Går ens hon att lita på?

Tankeväckande och berörande som vanligt, av Laestadius. Många vanliga tonårsproblem känns igen från tiden man går i nian. Framför allt kring hur man går vidare när omgivningen sviker, när smått blir stort och stort blir smått. Bra och mycket läsvärt som vanligt!

/Tuija