Författare: Sally Grindley.uHc, 2008, Övrigt/Andra länder.
Bröderna Suresh och Sandeep bor ihop med sina föräldrar och farmor i en liten trevlig by i Indien. Familjen lever ett lagom gott liv - varje dag går de till skolan i rena kläder och skor och äter sig mätta av maten som serveras hemma. De har vänner och deras mamma pussar dem god natt varje kväll. Ibland åker de in till staden för att handla och besöka sin pappa på hans kontor, han har ett mycket viktigt arbete som han är stolt över och som han inte kan tänka sig att vara utan.
En dag dör gamla farmor, som egentligen bara var omtyckt av sin son, och i samma veva händer det som brödernas pappa aldrig skulle ha kunnat tänka sig – han blir av med sitt arbete. På något sätt får han för sig att hela hans liv har raserat, att det inte längre finns något viktigt kvar i livet, ingen mor och inget arbete. Han glömmer totalt bort sin stolthet, sina värderingar och värst av allt, sin familj. Han gör dem illa, både genom sin närvaro och sin frånvaro. Till slut får Suresh nog. Han tar med sig sin lillebror och rymmer. De lyckas komma iväg med ett tåg och åker iväg. Vart vet de inte, de vet bara att det måste finnas en utväg ur detta helvete och att deras mamma kommer att klara sig bättre om de inte är där, om hon bara behöver tänka på sig själv.
De kommer fram till en stor stad. Men vad händer nu? Hur gör man för att överleva utan några pengar, utan kontakter, utan tak över huvudet? Hjälper det nu att man är bra på att skriva och räkna? Hjälper det nu att man vet vad som är rätt och fel, att man inte tappar sin stolthet och sina värderingar och inte glömmer bort vad som är viktigast, nämligen sin bror, sin familj?
Krossat glas är en fullt verklighetstrogen berättelse om gatubarn i Indien och varför de hamnar där. Även om man önskar att bröderna inte skulle leva på gatan blir historien om deras överlevnad spännande och intressant. De mognar förmodligen lika mycket på några månader som de annars skulle ha gjort på flera år. En mycket läsvärd bok!
/Carolina
1 kommentar:
Jag håller med - en mycket läsvärd bok. Och tänkvärd. Så lätt och så snabbt livet kan stjälpas på ända... Jag får mycket "Alex Dogboy-känsla" när jag läser den här, dock får jag nästan mer känsla av att den lika gärna kunde varit mellanstadieklassad, som Alex Dogboy kunde varit tonårsklassad - den är alltså väldigt snäll i tonen, inte direkt barnslig, men i gränslandet... Kan alltså passa även för något yngre läsare än just tonåringar.
Skicka en kommentar