Tänk om det där är jag

Författare: Johanna Lindbäck.
uHc, 2009, Kärlek, Vänskap, Övrigt.


Johanna Lindbäck har gjort det igen - skrivit en otroligt träffsäker och inkännande bok. Hon är mästerlig på att fånga den rätta känslan och tonen kring olika fenomen, man förstår liksom preciiis.

Agnes har tillsammans med sin familj flyttat från Stockholm upp till Umeå, och börjar tvåan på gymnasiet där. Först var hon inte så jätteglad åt flytten, men ju mer hon funderade på det desto bättre kändes det. Hennes första år på gymnasiet hemma hade känts allt annat än bra - hon har känt sig udda, utanför, osynlig, och jättetråkig för andra. Och även fått höra glåpord som förstärkt den här känslan.

Nu får hon plötsligt sitt livs chans att ändra på förutsättningarna, att börja om på ny kula, och vara en sån där som andra tycker är intressant och cool. Och hon jobbar stenhårt på det. Men det är inte helt lätt. Det tar oerhört på krafterna, psykiskt, att hela tiden vara social när man inte känner folk, att alltid säga intressanta kommentarer, att försöka att inte vara för tystlåten och alltför intetsägande. Och det är detta som är så himla bra skildrat - jag känner så oerhört med stackars Agnes kring de här förväntningarna omgivningen har på hur man ska vara - alltid glad, pigg, käck, intresserad - när man egentligen inte är så värst sådan egentligen och mest längtar efter lugn och ro som man delar med riktiga vänner som man inte behöver förställa sig för. Jag känner hennes psykiska trötthet ända in i själen, det är så riktigt bra beskrivet!

Men runt detta blir hon riktigt god kompis med grannkillen, som råkar gå i hennes klass, och dessutom blir hon riktigt förtjust (t.o.m. lite kär...) i en annan klasskompis som spelar i ett band. Fast känslor är ibland komplicerat, och det blir inte alltid riktigt som man tror, eller önskar.
Det enda som kändes lite fånigt med boken var väl möjligen slutet, det kunde skrivits snyggare. Och titeln känns lite konstig. Men riktigt bra annars, och synnerligen läsvärd!

/Tuija