En sekund i taget

Författare: Sofia Nordin.
2013, Science Fiction, Vänskap.

En dystopi på svenska! Dem vimlar det inte av... Och av Sofia Nordin, vars finstämda uttryckssätt jag tycker mycket om. Spännande!
Så rasande spännande blev det dock inte, men inte så dumt ändå!

Hedvig lever här och nu, och inte i någon obestämbar framtid, när en mystisk feber härjar och dödar alla omkring henne. Varför hon klarade sig begriper hon inte, och hur hon fortsättningsvis ska kunna klara sig begriper hon ännu mindre. Med fruktansvärd sorg i hjärtat lämnar hon lägenheten där hennes döda föräldrar och älskade lillebror ligger, hon måste bara bort. Men vart? Det finns ju inte en levande människa någonstans!? Men hon erinrar sig en bondgård i närheten, en 4H-liknande plats, dit hon söker sig, för hon inser att hon måste ha tak över huvudet, och kunna skaffa mat. På gården finns både hästar, höns och kor, vars ljuver är spända till bristningsgränsen eftersom ingen mjölkat dem på flera dar. Och alla djuren är fruktansvärt törstiga. Hon tvingas lösa mjölkningen så gott hon gissningsvis kan, pumpar upp vatten ur brunnen och släpar till djuren, och bryter sig därefter in i huset. Men allting känns overkligt konstigt, förbjudet, ensamt och mörkt - hon fattar bara inte hur hon, som är så mesig och klen, ska kunna överleva själv - hon kan ju ingenting! Men - sakta men säkert tvingas hon ju lära sig; hugga ved, elda, rida, kärna smör av kossornas mjölk osv. Samtidigt som hon tvingar sig själv att skjuta alla tankar åt sidan - för annars går hon under. Hon är ju så totalt ensam som en människa bara kan bli. Vad blev det av hennes livsdrömmar, vad ska det bli av hennes liv? Hon hann ju aldrig ens få en pojkvän... hur orättvist är inte det...

Men mitt i hennes grubblerier, när hon börjat vänja sig vid sin nya vardagslunk, dyker en människa upp på gården! En tjej i hennes egen ålder, som flyttar in och succesivt blir en del av hennes liv. De gör matraider in till stan, den dödstysta obehagliga, stinkande stan, och hanterar sina minnen på lite olika sätt - Hedvig vill släppa det förflutna, slippa bli påmind om allt hon inte längre har, medan Ella inte vill glömma. Trots olikheterna kämpar de på, tills en röklukt en dag uppenbarar sig. Någon eldar, någonstans. De är inte ensamma! Men vem? Är denna någon farlig? Eller t o m smittad?

Bokens största förtjänster är nog den funderande, reflekterande Hedvig - hennes tankar kring allt som hänt och allt som aldrig kommer att hända känns så äkta och trovärdiga som man bara kan förvänta sig i en sån obegripligt situation som flickorna befinner sig i. Ingen jättemärkvärdig bok men absolut läsvärd om man gillar dystopier och dessutom av en bra svensk författare. Jag förväntar mig en fortsättning eftersom den slutar med en spännande cliffhanger!

/Tuija