Tusen och en chans

Författare: Annabel Pitcher.
2014, Kärlek, Sorgligt, Övrigt.

En ung tjej brevväxlar med en dödsdömd fånge. Varför? Jo, hon tycker att de på sätt och vis sitter i samma båt. Hon har också dödat. Men ingen vet om det. Detta bär hon inom sig tills hon kan få det ur sig, till fången. Och det är dessa brev vi som läsare får ta del av, för att få veta vad som egentligen hände.

Zoe, som hon kallar sig lite påhittat inför den dödsdömde, går på en fest - hennes första någonsin - och den första hon stöter på i trädgården utanför är världens härligaste kille. De har en jättekul stund tillsammans, men när hon väl gått in till festen är han som uppslukad. Istället faller hon i fyllan och villan för skolans meste snygging, som verkar minst sagt intresserad av henne. Ok då, det gäller att passa på att ha kul när man kan - det händer ju inte så ofta! Den förste killen ser hon inte röken av,  trots att hon väldigt gärna hade velat lära känna honom bättre. Allt eftersom umgås hon alltmer med Max... tills hon en dag till sin fasa inser att den andre kille, Aaron, är Max storebror. Förvecklingarna och lögnerna blir många, för Aaron har definitivt visat sitt intresse för henne, trots att hon tror att han är ihop med en tjej som han ofta syns med. Vilket inte visar sig stämma alls. Tvärtom är han rosenrasande för att hon gått bakom ryggen på honom med hans egen lillebror...  Till slut får de en chans att prata ordentligt med varandra, och bestämmer sig för att berätta för Max hur allt egentligen ligger till. Men något händer. Någon dör. Vem? Och hur kunde det hända? Och hur kan Zoe vara skyldig?

Rasande skickligt uppbyggt, man bara måste läsa vidare för att få veta hur det går, vem dog, och varför? Hur kan en ung tjej vara skyldig till någons död, utan att någon annan ens vet om det?
Annabel Pitcher har återigen skrivit en riktigt, riktigt bra och fängslande historia som verkligen griper tag!

/Tuija