Min bror monstret

Författare: Mårten Sandén.
2016, Annorlundaskap, Vänskap, Övrigt.

Vilken ovanlig bok Mårten Sandén skrivit! Om ett tragiskt öde och en synnerligen märklig händelseutveckling. Hela tiden medan jag läser har jag en katastrofkänsla i magen, hela tiden väntar jag bara på att det värsta ska hända - som jag inte ens vet vad det är - jag bara känner på mig att "nu spårar det snart ur, det här kan aldrig gå vägen...". I vilken utsträckning det gör det, tänker jag inte avslöja här... den som läser får se!

Ensamme och lite utstötte Benjamin har en bror; stor som ett hus, skräckinjagande i hela sin uppenbarelse, döv - men snäll som ett lamm. Men det vet inte alla. Benjamin tar hand om honom alldeles själv sedan pappan gått upp i rök - fixar mat, lämnar honom varje morgon på stenhuggeriet där han flyttar tung sten, försöker få ihop pengar och ett liv, där varken pengar eller liv finns i någon större utsträckning. Men - ryktet sprider sig till kriminella att "monstret" är Benjamins bror, och eftersom Benjamin är den enda som kan teckna så att brodern förstår, så kontaktas Benjamin, för man vill använda monsterbrodern som en skräckinjagande livvakt. Som egentligen inte behöver göra något mer än att synas ordentligt, för att ge en skräckinjagande effekt på andra kriminella element. Brodern har dessutom autistiska drag och troligen något förståndshandikapp, men - som sagt - det vet ingen, och brodern lyder Benjamins minsta vink.

På detta vis börjar de tjäna ihop pengar, till både mat och annan lyx de vill unna sig, och mitt i allt detta börjar Benjamin träffa flickan Lydia som han lärt känna i stormarknadens kassa. Benjamin börjar nära en dröm om att bara fly ifrån allt, som börjar trassla till sig alltmer - bara ta Lydia och brodern med sig och dra någonstans där inga obehagliga kriminella kan hitta dem. Men hur ska det gå till när gängen och deras ledare har full koll på Benjamin och broderns alla förehavanden?

Det är en ovanligt stram och rakt berättad historia, rätt upp och ned, avskalad på mycket, men ändå  inte. Det är både sorgligt och tragiskt, men hjärtevärmande på andra sätt. En annorlunda typ av spänning där man snabbt bara måste få veta hur allt ska gå!

/Tuija