Ormbunkslandet

Författare: Elin Bengtsson.
2016, Homo, Kärlek, Vänskap.

En utav årets nomineringar till Augustpriset, i barn- och ungdomsklassen - ett mycket modigt val, måste jag säga! En strålande och stark bok, med en alldeles egen lyskraft, om incest mellan syskon - ett tabubelagt ämne som det nästan aldrig pratas om, än mindre skrivs om. Katarina von Bredow gjorde det (1991!), i den starka och oerhört mycket lästa "Syskonkärlek" (som Elin Bengtsson faktiskt refererar till - huvudkaraktären Margit har läst den, men konstaterar att de åtminstone hade olika pappor..). Men få vågar beröra detta... och - i ärlighetens namn kan det ju inte vara ett jättevanligt fenomen att två syskon har så starka känslor för varandra att de inleder en sexuell relation. Men likväl förekommer det, och att döma av intresset för Bredows bok så är det fascinerande att läsa om. Augustnomineringen motiverades såhär: "Margit och Mika är ett. Intimt sammansvetsade, älskande. Men de är också syskon, och medvetna om att deras kärlek inte är accepterad. Så Mika bryter upp, och övergiven reser Margit till Malmö, möter nya människor och engagerar sig politiskt. Men Mika finns kvar närmast hjärtat. Elin Bengtssons ungdomsroman handlar om det kanske allra mest förbjudna: incest. Med ett poetiskt och symbolmättat språk vidgar och utmanar hon synen på sexualitet och vilken kärlek som får och inte får finnas."

Jag kan bara instämma. Det förbjudna, som många betraktar som onormala, sjuka, äckliga är bevisligen kittlande. Men ingenting kunde vara naturligare för Margit och Mika. Men deras dilemma ställs på sin spets när Mika, efter alla år av spott och spe i skolan där alla misstänkt detta (förmodligen även föräldrarna, anar man), utan att förbereda Margit bestämmer sig för att söka sig till lumpen efter gymnasiet. Margits värld rasar, hon flyr tillvaron innan hon ens hunnit ta studenten, köper en enkel biljett till Malmö - och blir kvar där. Genom sitt vacuum lyckas hon ändå skaffa sig  nya vänner, och som de politiska aktivister de är, och Margit blir, demonstrerar de, ockuperar hus etc. Och i en av tjejerna blir Margit faktiskt kär. Så det finns hopp om livet. Men såret efter Mika kommer ändå aldrig att läka. Han är hennes andra halva, hur långt ifrån varandra de än kommer att leva.


Det är så lätt att känna med Margit i alla hennes val och kval. Men även Mikas. Det här är lågmäld dramatik på hög nivå, välskrivet och äkta, och rekommenderas varmt!


/Tuija