2019, Homo, Kärlek, Vänskap.
Det här är historien om Nilo och Nasim. Eller snarare om när deras historia tar slut? Efter fem år tillsammans, som de två gaykillar de är i 23-årsåldern, tar Nasim nästan lite nonchalant upp deras vara, eller inte vara... tillsammans.
Nilo våndas, plågas - och plågar sig själv. Vad är det som har hänt, hur kan Nasim fjärma sig så, när har deras liv tagit en annan vändning... börjat förändras? Medan Nilo befinner sig i fritt fall, råkar han först ut för en misshandel, och medan han försöker lappa ihop sig själv själsligt och analysera sig igenom deras ifrågasatta kärlek, så råkar dessutom hans allra, allra käraste vän Anya ut för det mest ofattbara. Nilos liv blir ett gungfly, ingenting är längre som förut... han ska väl inte behöva mista sina två närmaste samtidigt?
Men blir saker nånsin som man tror..?
Boken är onekligen en hyllning till ordet, till orden. Orden som här till slut inte räcker till för att beskriva allt som händer, orden som till slut inte räcker till för att beskriva vad Nilo känner. Varken för sig själv eller för Nasim. Blir allting sönderanalyserat, sönderbeskrivet, söndrar orden snarare än helar? Mitt i krisen är ändå deras förhållande samtidigt en hyllning till en innerlig kärlek som... tar slut? Eller inte?
/Tuija
Nilo våndas, plågas - och plågar sig själv. Vad är det som har hänt, hur kan Nasim fjärma sig så, när har deras liv tagit en annan vändning... börjat förändras? Medan Nilo befinner sig i fritt fall, råkar han först ut för en misshandel, och medan han försöker lappa ihop sig själv själsligt och analysera sig igenom deras ifrågasatta kärlek, så råkar dessutom hans allra, allra käraste vän Anya ut för det mest ofattbara. Nilos liv blir ett gungfly, ingenting är längre som förut... han ska väl inte behöva mista sina två närmaste samtidigt?
Men blir saker nånsin som man tror..?
Boken är onekligen en hyllning till ordet, till orden. Orden som här till slut inte räcker till för att beskriva allt som händer, orden som till slut inte räcker till för att beskriva vad Nilo känner. Varken för sig själv eller för Nasim. Blir allting sönderanalyserat, sönderbeskrivet, söndrar orden snarare än helar? Mitt i krisen är ändå deras förhållande samtidigt en hyllning till en innerlig kärlek som... tar slut? Eller inte?
/Tuija
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar