Hästpojkarna

Författare: Johan Ehn.
2019, Annorlundaskap, Historiskt, Homo, Hästar, Kärlek.

Vilken fantastisk, magisk, vacker och viktig bok! Jag avslutade nog 2019 med att läsa årets bästa, tror jag!

I två parallella tidsperspektiv får vi dels följa de två mycket unga barnhemsbarnen Alexander (Sasha) och Janek, från 1926 och framåt i Tjeckoslovakien, och dels Anton, som nyss tagit studenten och just fått jobb inom hemtjänsten. Anton är ung och nykär (i den något äldre Peter), och uppfriskande ifrågasättande (av åtskilligt inom den kommunala sektorn), när han som ny lär känna den nästan hundraårige Alexander som vägrar lämna sitt kök och kommunicerar med Anton via golvknackningar med käppen. Eftersom Anton är en hästkille själv fascineras han av alla hästbilder, fotografier etc som fyller Alexanders lägenhet, där han ser två unga män utföra de mest våghalsiga akrobatstycken från hästryggen. På bilderna ser han en samhörighet mellan de två unga männen som får honom att ana att det kanske, kanske fanns något mer än bara stark vänskap dem emellan. Eller så är det något han bara läser in, utifrån sitt eget perspektiv, för det måste ju varit nästan omöjligt att leva som gay strax innan andra världskriget. Eller?

Och genom de två unga pojkarnas historia får vi lära just det - hur ofantligt svårt, om inte omöjligt, det kunde vara när Hitlers anhängare flåsade dem i hasorna. Sasha och Janek kom som mycket små till barnhemmet och blev lika nära varandra som om de vore bröder. När Janek hade sina introverta stunder och perioder var det alltid Sasha som räddade honom, ja räddade honom ur alla tänkbara knipor han kunde hamna i. Idag hade vi vetat att Janek var autistisk, vilket förklarar mycket av hans beteende, men han hade också en fantastisk gåva såsom "horsewhisperer" - han kunde tala med djuren men framför allt med den älskade hästen de tränade voltige på. Efter en katastrofal bestraffning beslutar sig de unga pojkarna i 10-årsåldern för att rymma, och lyckas slumpmässigt hamna i ett cirkussällskap där de så småningom utvecklar egna nummer och blir till stjärnor. Under åren med cirkussällskapet, deras första egna familj, kuskar de Europa runt men upptäcker också kärleken till varandra, eller snarare åtrån, som de tvingas dölja väl. Men en dag i Berlin, syndernas näste där allt var öppet och tillåtande, hoppar de av cirkuslivet till förmån för att få leva öppet i sin kärlek, som dem de är, tillsammans med likasinnade. Med nazismens intåg förändrades dock snabbt förutsättningarna och deras liv tar en helt annan, och mycket oväntad vändning.Och ett mycket högt pris betalas för kärleken.

Alltså - det här är det starkaste jag läst på mycket länge, en bok för alla åldrar, om något så vackert som kärleken till en nära vän, till hästen, till konsten, till så mycket. Den berörde mig djupt, och jag förstummas över all den research som ligger bakom. Jag är onekligen oerhört imponerad av vilket stort verk Johan Ehn har skrivit, trots att jag uppskattade hans förra bok, debuten "Down Under", mycket. Men det här är i en helt annan klass. Rekommenderas alla! För det är en stor läsupplevelse!

/Tuija