De afghanska sönerna

Författare: Elin Persson.
2020, Flyktingskap, Kulturkrockar, Vänskap.

I boken möter vi Rebecka, hon är ny på jobbet på HVB-hemmet. När hon var på arbetsintervjun trodde hon aldrig att hon skulle få jobbet, hon vet ju ingenting om behandling och integration, hon har ju precis slutat gymnasiet. Men hon får jobbet och ska plötsligt släppas in i en värld som är obekant för henne. Hon försöker följa alla regler och rutiner som står i pärmen, att göra det som förväntas av henne. Men tyvärr är det svårt.

Varje dag möter hon Ahmed, Hamid och Zaher, alla boendes på boendet. De kommer från samma land, är av samma kön men de är tre helt olika människor. De är någons son, någons bror, men om något händer dem så är det i Rebeckas mobil det kommer ringa i. Vi får följa dem genom en kort tid i livet, då de försöker leva, men ändå väntar på att få veta hur livet kommer att bli, för de kan inte riktigt leva fullt ut. För en dag kommer ett brev från Migrationsverket till Ahmed och allt förändras.

Boken tar tag i mig på ett sätt som inte riktigt går att förklara. Alla har vi läst om de ensamkommande barnen som kommer utan familj för att försöka få ett nytt liv i Sverige. Alla har vi sett dem någon gång. Men här i boken så får vi även möta deras vardag och även få en insyn i hur det är att jobba på ett HVB-hem.
Det är en berättelse som tar tag i en, landar och stannar hos en. Precis så som en riktigt bra bok ska vara!

/Louise

The hate u give

Författare: Angie Thomas.
2017, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism, Vänskap.

Vilken stark bok om rasismen mot svarta i dagens USA! Filmatiserad, förstås, som den bestseller den blev för några år sen. Här finns så många ingredienser som gör att historien kryper in under ens skinn - tänkvärda infallsvinklar kring kriminella, det onödiga polisvåldet, sorg, smärta och rädslor, ilska och frustration, men också kärlek och drömmen om en samhällsförändring. Och en underbar humor kring en underbar familjekonstellation - den ena galnare än den andra. Och som de kämpar allihop...

Men det är Starr som berättar. Sextonårig svart tjej som bor i ett problemområde ~ ghettot. Hon och hennes syskon har börjat på en helvit privatskola 45 minuters körväg hemifrån, eftersom föräldrarna vill göra allt de kan för att ge ungarna en bra chans i livet, borta från gängvåld och skjutningar, där undervisningen håller måttet. Men detta är tveeggat - Starr lever ett dubbelliv tycker hon, hon måste hela tiden passa sig för att inte vara för svart i skolan, men heller inte för vit i hemmakvarteren.

Så händer det ofattbara - hennes barndomsvän Khalil skjuts oprovocerat ihjäl av en polis. Inför hennes ögon. Och detta får konsekvenser. Och det är väl egentligen just detta som boken skildrar så himla bra - hur mordet påverkar inte bara Starr och hennes familj, utan också staden omkring. Kravaller och upplopp följer i mordets spår - de gängkriminella tycker att hon är en tjallare. Hennes vänner och pojkvän på skolan vet ingenting om att det var hon som var vittnet, eftersom hon bara måste ha nånting normalt kvar i sitt liv... som berövat henne så mycket. Och sida för sida får vi följa alla turer kring hennes vittnesmål, från skjutningen till juryns sista utslag kring om man ska åtala polismannen som gjorde det.

För Khalil gjorde ingenting. Men framställs gärna bland vita och i media som att det nu är en knarklangare mindre, för förr eller senare skulle nån ändå dödat honom.
Hon har gjort allting rätt - efteråt. Men hjälper det?
Och dessutom sitter hon fast mitt i skräcken för de kriminella såväl som polismakten. Men under resans gång får vi följa hennes växande mod att våga använda sin röst och stå upp både för sig själv och Khalil. Även om det blir fullständigt livsfarligt.

Mycket, mycket läsvärt och omtumlande. På många olika vis. En bok för alla!

/Tuija

Allt jag vet om kärlek

Författare: Katja Timgren.
2020, Försvinnanden, Homo, Kärlek, Sjuka föräldrar, Självmord, Vänskap.

Vackert skrivet om kärleken, men också om psykisk ohälsa, flykten undan en våldsam förälder och att inte veta riktigt vem man är.

Axel har sista terminen på Natur kvar framför sig innan han ska vidare i livet och bli civilingenjör. Skötsam, vältränad, ambitiös - ganska förutsägbar för både honom själv och alla runtomkring.


Tills världen vänds på ända efter första samtalet med Petter - Petter som går på samma skrivlektioner som han själv, som han aldrig funderat närmare på för Petter är allt det som han själv inte är. Superpopulär och kompis med alla, vegan, aktivist, räddar världen var och varannan dag, modig som få i de mest osannolika sammanhang. Men så plötsligt, efter det där korta samtalet i trappan, deras första egentliga möte öga mot öga, så dras Axel till Petter som en planet runt sin sol. Och förstår förstås inte alls vad som händer. Att han blivit kär.
Men kär har han ju blivit i tjejer. Hur kan detta hända då? Och dessutom i någon som är så olik honom som det bara går.

Men magi uppstår. Trots att Petter har en tjej. Och världen blir aldrig nånsin mer densamma. Vart tog den gamla Axel vägen, och vart är den nya Axel på väg? Han själv vet ingenting längre, ingenting om framtiden - med Petter? Med sin utbildning? Med sitt liv? Vem är han egentligen... eller snarare - vem har han plötsligt blivit? En bättre version av Axel? Tycker i alla fall en av hans närmaste vänner Tilda.

Men livet går givetvis inte som på räls även om deras kärlek är vacker. För livet innehåller också många hemligheter som Petter aldrig yppar. T ex om hur dåligt han mår i perioder, och har mått... och hur det antagligen har sitt ursprung i hur han och mamman ständigt flyttar runt undan Petters våldsamma pappa. Vilket förstås kan få vem som helst att må pyton.
Men Axel anar ingenting, åtminstone inte djupet och allvaret i problemet, och när plötsligt deras planer om att tillsammans flytta till Göteborg efter studenten blir totalt omkullkastade, så är ingenting i livet längre som förut. Vem är Axel då? Och vad ska det bli av hans liv?

Fint och inkännande skrivet - och väldigt vackert!

/Tuija

Bröderna Tjej

Författare: Per Nilsson.
2019, Thriller, Övrigt.


Inte är det väl en thriller i ordets rätta bemärkelse, som Per Nilsson har skrivit här - men väl en otroligt otrolig berättelse med inslag av maffiatoner i kombination med ungdomligt oförstånd... Men den var så fascinerande att jag slukade den förhållandevis tunna boken på några timmar, hela tiden förundrad över om detta verkligen är sant... att Per berättar om sin egen upplevelse i ungdomens Malmö på 1970-talet. Det är så jag tolkar det, samtidigt som det känns helt osannolikt... Men det är väl just det som är själva grejen, och det är så himla underbart skrivet, som vanligt, att det verkligen inte spelar någon roll. Och jag kan bara inte låta bli att fortsätta älska Per Nilsson. Vilken berättare han är!

Och berättelsen då... ja det är ju förstås Per Nilsson in persona som berättar, och allting börjar under jullovet i nian, när han delar ut post som extraknäck i Rosengård. Och plötsligt står framför en dörr där det på namnskylten står: I Tjej. Och bakom visar sig bo de två ungerska gangsterbröderna Laszlo och Istvan Tjej. Men det vet förstås inte Per från början. Istället blir han övertalad av bröderna att jobba för dem istället och tjäna det dubbla mot posten, genom att bokföra deras räkenskaper och spela pianostycken av Bartok för dem. Räkenskaperna visar sig handla om att tvätta svarta pengar vita, sortera kvitton från cykelverkstaden de utåt sett driver, samtidigt som han lugnt konstaterar att resväskorna med sedlar under dubbelsängen faktiskt är äkta - sedlarna alltså. Givetvis tjänar han sig rejäla hackor som deras springpojke och revisor, tills saker plötsligt börjar hetta till.

Först får han träffa brödernas mäktiga syster, men framför allt dennas rullstolsburna dotter - en kedjerökande bitch med drogberoende som han faller för (och hon för honom). Magi uppstår under en helg i Köpenhamn, men efter det känner Per i olika omgångar att han borde dra sig ur samarbetet med bröderna Tjej. Men faller dit om och om igen. För mycket vill ju alltid ha mer...
Tills allt till slut tar en ände med förskräckelse under ett bombattentat på Jägersro.

Ja, det är minst sagt underhållande, och en särdeles fröjd att läsa. Många gånger känns Per Nilssons berättande vara mer vuxentillvänt än gentemot tonåringar - i alla fall tror jag att många fler vuxna uppskattar igenkänningen och det smånostalgiska anslaget, än vad tonåringar kanske gör. Jag vet inte. Men vad jag vet är att han bara måste fortsätta berätta med sin så speciella röst, som är en sån underbar upplevelse varje gång. Heja Per! Tack för allt du skriver!

/Tuija

Sönderslagen

Författare: Emma Johansson.                   
2019, Kärlek, Vänskap, Övergrepp.

Vilken fantastisk uppföljare till debuten "Papperssjälar"! Och extra roligt att de två huvudkaraktärerna från den boken figurerar även i denna! Riktigt snyggt. För hon skriver väldigt bra på flera olika plan, Emma Johansson - det är så lätt att känna med, och känna för, de olika personerna som förekommer, det är ett snyggt och följsamt språk som bara flyter på - man slukläser. Det är också något behagligt enkelt över romanen trots att den inte på något sätt beskriver okomplicerade saker, tvärtom. Och det är Juliets väg vi får följa, året efter gymnasiet, i tvära kast mellan Parisdrömmar, ett obearbetat sexuellt övergrepp och kärleken till en komplicerad kille med hemligheter...

Juliet har alltså lämnat sin överklassfamilj i Stockholm för att läsa franska på en folkhögskola i Småland, till föräldrarnas stora besvikelse. De förväntade sig så mycket mer av henne, och relationen med familjen är kall som en fisk. Det gör ont, både i Juliet och i mig. Och ingen av dem känner till övergreppet som fick henne att bara vilja lämna stan. Nu bor hon inneboende i ett rum i en småstadshåla men är lycklig i det nya lugnet, har en underbar vän som hon delar det mesta med, men så vänds det mesta på ända när hon träffar Emil. Emil, som i Papperssjälar var pojkvän till tjejen som tog livet av sig. Men det dröjer ju tills Juliet får veta det. Hon är bara så lycklig över sina känslor som verkar besvarade - tills Emil plötsligt kan dra öronen åt sig, försvinna in i sina egna hemligheter, brottas med sin egen familjeproblematik - så till slut vet hon inte vad hon ska tro eller känna. Kanske är det bäst att de bara är vänner ändå? Eller? För vad är det han döljer egentligen? Och hur länge ska hon kunna dölja traumat i Stockholm?

Det är många turer med allting, och det är en väldigt intressant bakgrundshistoria som rullas upp - både Juliets och Emils. Från väsensskilda samhällsklasser och omständigheter/förhållanden möts de ändå någonstans, båda sårade och sargade men bra för varandra på olika sätt.
Tyckte väldigt mycket om!!

/Tuija

Hästpojkarna

Författare: Johan Ehn.
2019, Annorlundaskap, Historiskt, Homo, Hästar, Kärlek.

Vilken fantastisk, magisk, vacker och viktig bok! Jag avslutade nog 2019 med att läsa årets bästa, tror jag!

I två parallella tidsperspektiv får vi dels följa de två mycket unga barnhemsbarnen Alexander (Sasha) och Janek, från 1926 och framåt i Tjeckoslovakien, och dels Anton, som nyss tagit studenten och just fått jobb inom hemtjänsten. Anton är ung och nykär (i den något äldre Peter), och uppfriskande ifrågasättande (av åtskilligt inom den kommunala sektorn), när han som ny lär känna den nästan hundraårige Alexander som vägrar lämna sitt kök och kommunicerar med Anton via golvknackningar med käppen. Eftersom Anton är en hästkille själv fascineras han av alla hästbilder, fotografier etc som fyller Alexanders lägenhet, där han ser två unga män utföra de mest våghalsiga akrobatstycken från hästryggen. På bilderna ser han en samhörighet mellan de två unga männen som får honom att ana att det kanske, kanske fanns något mer än bara stark vänskap dem emellan. Eller så är det något han bara läser in, utifrån sitt eget perspektiv, för det måste ju varit nästan omöjligt att leva som gay strax innan andra världskriget. Eller?

Och genom de två unga pojkarnas historia får vi lära just det - hur ofantligt svårt, om inte omöjligt, det kunde vara när Hitlers anhängare flåsade dem i hasorna. Sasha och Janek kom som mycket små till barnhemmet och blev lika nära varandra som om de vore bröder. När Janek hade sina introverta stunder och perioder var det alltid Sasha som räddade honom, ja räddade honom ur alla tänkbara knipor han kunde hamna i. Idag hade vi vetat att Janek var autistisk, vilket förklarar mycket av hans beteende, men han hade också en fantastisk gåva såsom "horsewhisperer" - han kunde tala med djuren men framför allt med den älskade hästen de tränade voltige på. Efter en katastrofal bestraffning beslutar sig de unga pojkarna i 10-årsåldern för att rymma, och lyckas slumpmässigt hamna i ett cirkussällskap där de så småningom utvecklar egna nummer och blir till stjärnor. Under åren med cirkussällskapet, deras första egna familj, kuskar de Europa runt men upptäcker också kärleken till varandra, eller snarare åtrån, som de tvingas dölja väl. Men en dag i Berlin, syndernas näste där allt var öppet och tillåtande, hoppar de av cirkuslivet till förmån för att få leva öppet i sin kärlek, som dem de är, tillsammans med likasinnade. Med nazismens intåg förändrades dock snabbt förutsättningarna och deras liv tar en helt annan, och mycket oväntad vändning.Och ett mycket högt pris betalas för kärleken.

Alltså - det här är det starkaste jag läst på mycket länge, en bok för alla åldrar, om något så vackert som kärleken till en nära vän, till hästen, till konsten, till så mycket. Den berörde mig djupt, och jag förstummas över all den research som ligger bakom. Jag är onekligen oerhört imponerad av vilket stort verk Johan Ehn har skrivit, trots att jag uppskattade hans förra bok, debuten "Down Under", mycket. Men det här är i en helt annan klass. Rekommenderas alla! För det är en stor läsupplevelse!

/Tuija

Trädhjärta

Författare: Gabi Frödén.
2019, Kärlek, Mystik, Vänskap.

En ovanlig bok om vänskap som övergår i kärlek, omgivet av en mer mystisk aura än man först anar. En stark debut!
Vi får följa två skeenden - ett 1976 i skarven mellan högstadiet och gymnasiet, och ett 1981, dvs fem år senare, där en rekapitulation av det tidigare händelseförloppet manar till om inte uppgörelser med det förflutna, så åtminstone något åt det hållet. Och aldrig hade jag kunnat gissa mig till det oväntade slutet. Omruskande!

När Karin möter nyinflyttade Anja uppstår ömsesidigt tycke. De bor på varsin sida av samma gård i Norrköping - Karin kan se Anjas fönster från sitt eget - men deras liv kunde inte sett mer skilda ut. Där Karin knappt ser sin okänsliga hejsanhoppsanmamma och inte har något mer bestående minne från sin pappa än en bok med tecknade trädnymfer som hon vårdar ömt och älskar högt, så är Anjas liv desto mer kontrollerat. I sin kristna familj hålls hon mer eller mindre under en herrans tukt och förmaning - men aldrig hade hennes föräldrar kunnat ana sig till hur Anja lever när och där de inte ser. Här finns alkohol, sex och självskadebeteende som gör lite ont även i mig. Men även Karin ser bara ytan utav detta, anar inte riktigt vidden varken av pojkvänner eller ärr.

Och under den sommar som följer, när de skulle brutit upp och tågluffat sig bort från alla måsten och bojor, försvinner Anja till ett kristet läger hux flux. Ensam, övergiven och bedrövad tar sig även Karin dit, under falska premisser, och förväntade sig absolut inte det märkliga beteende som Anja uppvisar. Än lockar hon till umgänge och lesbiskt närmande, än fjärmar hon sig på ett för Karin obegripligt sätt. Vad håller Anja på med egentligen, varför vill hon inte vara nära och närvarande hela tiden? Karins känslor åker bergochdalbana och hon gör allt för att förstå, trots att det gör ont. Kanske gör hon för mycket?

Intressant och berörande, och inte minst Karins samhörighet med träden och naturen ger boken en i all sin övriga vanlighet en ganska ovanligt touch. Vad var det egentligen som hände?!

/Tuija

Helt seriöst

Författare: Hanna de Canesie. 

2019, Mobbing, Vänskap, Övergrepp.

En väldigt stark och berörande debut, om sånt som idag nästan  är det svåraste som finns - ryktesspridning på sociala medier och civilkurage - och dessutom trovärdigt skrivet. Bra där!

Det är Sam och hans dilemman vi får följa, under sommaren mellan nian och gymnasiet, och allt det svåra börjar redan på en fest efter skolavslutningen.
Av en slump råkar han komma in i ett rum i huset de är i, där två av hans kompisar håller på att småtafsa på Ella, en tjej som är rejält berusad. Hon skrattar och tramsar med, och Sam är lite tveksam till vad kompisarna egentligen håller på med... men eftersom hon skrattar så bryr han sig inte och går ut därifrån.

Dagen efter cirkulerar en filmsnutt med massa tafsande händer på Ellas bara bröst på instagram - publicerat av ett anonymt och helt nytt konto. Och alla utgår ifrån att det är Sam. Men han var ju inte ens där, då... Däremot minns han en av kompisarna fibbla med sin telefon... Men DE har minsann inte publicerat något - hävdar de - och Ella minns ingenting av händelsen. Hennes pappa blir däremot rosenrasande och går hårt åt flera av ungdomarnas föräldrar.

Sam blir både trött och förbannad på sina kompisar, både för vad de faktiskt passade på att göra med Ella och vad någon därefter gjort med filmen. Och att alla dessutom skyller på honom! Det blir heller inte lättare när de faktiskt förväntar sig hans lojalitet kring hela den uppkomna situationen. Trött på hela historien drar han sig undan och umgås under sommaren med den något äldre Niko, som har ett helt annat rättesnöre och moral som kompass och får Sam att tänka till några extra varv kring allt som hänt och händer. Men Niko har sina egna hemligheter att dölja, som sätter Sams lojalitet på ytterligare prov. Och ovanpå allt har han det tämligen rörigt med sin flickvän, också det på grund av ryktesspridning, sociala medier etc...

Och dessutom vill hans mamma i Spanien ha kontakt med honom, trots att hon inte brytt sig på många, många år... Och hans pappa väntar barn med sin nya flickvän. Suck! Mycket som är jobbigt på en och samma gång! Men det är väldigt inkännande skrivet, och både Sam och Niko är väldigt lätta att tycka om och känna med. Och ibland kan man undra om inte sociala medier gör mer skada än nytta med dagens snabbt dömande unga... Allting går liksom lite för snabbt, alldeles för ofta. Och kan få förödande konsekvenser för många. Tänkvärt och bra, på många sätt!

/Tuija

Planeten Frank

Författare: David Yoon. 

2019, Kulturkrockar, Kärlek, Rasism, Vänskap.


Nicola Yoons man har gett sig in i hennes business - att skriva tonårsböcker (ni vet hon som skrev "Ingenting och allting" och "Idag är allt", som båda var så himla bra!). Och hur går det då? Jo, rätt så bra faktiskt. Lite trögt i början, men det tar sig allteftersom! Och som den korean han är, så handlar det förstås om rasism och om att inte riktigt höra till någonstans - här; att bo och leva som en amerikan i USA, men ändå förvägras massor p.g.a. föräldrarnas inställning till både sitt eget ursprung likaväl som dem de bor bland. Och det är detta dilemma Frank brottas med.


För Frank är född i USA men har i hela sitt liv tutats i hur mycket bättre koreaner och koreanska seder och bruk är, och att föräldrarna minsann inte har slavat så mycket som de gjort för att barnen sedan ska gå och gifta sig med någon vit eller svart eller whatever, utan givetvis med en korean! För då blir ju allting så mycket enklare för alla! Och detta skapar förstås huvudvärk. Franks storasyster har gift sig med en svart man - vilket fått till följd att kontakten med föräldrarna i princip brutits. Hon har blivit ett levande exempel på vad som även kan drabba Frank om han inte passar sig. Och eftersom han älskar sina knepiga och knasiga föräldrar väldigt mycket vill han förstås inte utmana ödet i onödan. Vilket funkat till den dag han plötsligt är störtförälskad i Brit. Hur ska han kunna dejta henne utan att hon fattar vilka rasister hans föräldrar är, och utan att de fattar misstankar?


Lösningen visar sig finnas i den koreanska gemenskapen! Franks familj har i alla år träffat sina koreanska vänner i familjesammankomster, och alla ungdomarna har känt varann sedan de var små. Och Joy är en av dem, som under två års tid i smyg dejtat en kille med kinesiskt ursprung - vilket funkar lika illa som något annat ursprung. Och smygdejtandet är hon också så trött på... så rätt vad det är kläcker de idén att låtsas dejta varandra, för att kunna fortsätta dejta sina respektive utan att väcka några besvärliga föräldrafrågor. Perfekt! Ett tag i alla fall... Tills det händer som vem som helst kunde räkna ut... nämligen att Frank och Joy faktiskt finner varann på riktigt, i allt sitt hemlighetsmakeri. Och ja - visst - det underlättar ju massor! (..i den mån hade ju föräldrarna rätt...) Tills katastrofen med familjefejder utbryter. Hur svårt ska det kunna få vara att älska den man älskar? Och ovanpå det utbryter katastrof nummer två i hans familj, och tillvaron gungar än mer... Hur ska livet någonsin bli så lugnt så att man orkar leva det?

Det är synd om Frank på många vis... Det är inte lätt att inte vara tillräckligt koreansk samtidigt som han aldrig, p.g.a. sitt utseende, kan bli tillräckligt amerikansk. Det är heller inte lätt att alltid känna det som att man lever i exil, på sin egen konstiga planet, att ingen riktigt förstår och att man därför lever i något slags limbo, mitt emellan allting... på just sin egen planet. Finns det vägar framåt?

Ja, jag tyckte om både boken och Frank - det är inga ovanliga dilemman som diskuteras (på ett riktigt bra sätt!) för det är alltid lika aktuellt över hela jorden i alla tänkbara samhällen... "är inte vi lite bättre än dem?" Hur ska man hitta vägar framåt? Bra och tänkvärt. Och läsvärt!

/Tuija

Alla är ledsna nuförtiden

Författare: Bart Moeyaert. 

2019, Utanförskap, Övrigt.

Årets ALMA-pristagare har nu fått sitt senaste verk översatt från holländskan, och boken har förstås hyllats. Inte speciellt av mig dock, även om jag ser bokens förtjänster. Alldeles för många frågor får inga svar, ovanpå att alla utom Bianca, som boken handlar om, medvetet tecknats vagt. För vagt, enligt min mening.

Allting utspelar sig en fredageftermiddag, innan Biancas pappa ska komma och hämta henne. Hon bor mest hos sin mamma, tillsammans med hjärtsjuke lillebrodern Alan, och mamman försöker förbereda henne på att pappan vill minska ytterligare på deras gemensamma tid eftersom han och hans nya, unga flamma tycker att hon är så "ohanterlig". Själv tycker mamman att hon är en ”tjej som man behöver en bruksanvisning för att förstå”. Bianca själv säger mest ingenting verkar det som, utan verkar dra sig undan av oklara skäl till de mest märkliga platser och gör ibland de mest oväntade saker. Oklart varför - även om allt som snurrar i hennes huvud antyds - men jag antar att mycket handlar om att ingen egentligen bryr sig så värst om henne, det är lillebrodern som förstås får all uppmärksamhet.

Men så kommer den kände såpaskådespelerskan Billy King oväntat på besök hos dem - hennes son ska leka med Alan. Bianca blir helt och totalt perplex, starstrucked för att förtydliga - kvinnan är hennes stora idol i den dagligt sända såpan som blivit en del av Biancas vardag sedan många år. Och inför henne inser Bianca så småningom hur hon ska göra för att uttrycka sina känslor.

För mig blev läsupplevelsen inte mer än ett nja... kanske behöver man läsa honom med andra glasögon än jag har. Alldeles för mycket av denna korta roman tas - i mitt tycke - i anspråk av en fånig såpa som inte tillför något, när jag hellre hade sett en fördjupning av både Bianca, den galna lillebrodern och kanske lite mer av både mamman och pappan som här känns mest som statister.
Nåväl, intressant att ha läst honom, och som sagt... smaken är väl helt enkelt olika!

/Tuija

Välj mig

Författare: Christina Lindström.

2019, Kärlek, Självmord, Sorgligt, Vänskap.

Åh, vilken underbar fingertoppskänsla Christina Lindström har, för att beskriva både de små och stora sakerna i livet! Jag har tyckt väldigt mycket om alla hennes tonårsböcker, men hon fortsätter att utvecklas och blir bara allt bättre!

I denna senaste får vi följa Silje under en höst. En höst utan hennes pappa. För direkt när sommarlovet började drunknade han helt oförklarligt, och alla utgår ifrån att det var ett självmord. Det tisslas och tasslas på stan, men Silje kan inte smälta att han bara skulle lämnat dem utan att säga något, skriva något, antyda att livet var honom övermäktigt. På något sätt tar hon sig igenom sommarlovet och när skolan väl drar igång önskar hon inget högre än att allt bara ska vara precis som förr, om så bara för nån enstaka dag. Men det går ju inte... alla vet. Men agerar väldigt olika utifrån det.

Hennes bästis Mia gör allt för att skydda henne från de värsta avarterna av reaktioner, men det blir dessvärre både på gott och ont. Samtidigt känner Silje att Mia glider iväg, glider ifrån henne, släpper taget om kittet som hållit dem så tajta i alla år, och istället dras till sina tröttsamma danskompisar. Och kanske   t o m väljer en danslinje långt borta i Umeå till gymnasiet nästa år...

Ovanpå det får Silje till slut veta något av sin storebror Oskar, som tydligen hela stan känt till utom hon, om deras mamma. Vilket förklarar hans avighet hemma, mot mamman, som Silje hela tiden trott berott på sorg. Tänk så mycket man inte vet om människor man tror sig känna utan och innan - hur kunde de bara missa att pappan mådde så dåligt, hur kunde de missa varför han antagligen mådde så dåligt?

Samtidigt dras Siljes ögon, mitt i sorgen och bedrövelsen, till Alvin. Alvin som påverkas och styrs så mycket av sin tillhörighet i en kristen församling, Alvin som har de vackraste ögon, som söker hennes - inte bara för att rätta till en oförlåtlig missuppfattning, utan för att de älskar det de ser... Silje! Hon känner att hon blir nån som betyder nåt, nån som man väljer att vara med istället för att välja bort. Och alla obesvarade frågor får slutligen tackochlov sina svar!

Inkännande, medkännande, fullt av många sorters känslor hos alla inblandade - både förväntade men också de fulare, förbjudna... Sorg är aldrig lätt, men så fint skildrat! Och mycket läsvärt!

/Tuija

Övergångarna

Författare: Andreas Kundler & Lisa Linder.
2017, Action, Fantasy, Mystik, Äventyr.

Vilket härligt läsäventyr - en urban fantasy som bl a utspelar sig i Stockholm men också kring Kivik på Österlen. En fantasy kanske inte för de äldre tonåren men väl de yngre.

Antons morfar har precis dött i en bilolycka och det blir starten på en riktigt jobbig tid för honom - av två helt olika skäl. Dels är saknaden enorm - de hade ett väldigt speciellt förhållande, morfar var hans tillflykt när hans egna, skilda föräldrar inte hade tid med honom. Morfar hjälpte honom alltid med läxorna och tillsammans fantiserade de, ända sedan barnsben, om landet Verdisia, landet dit man kommer när man dör, en fantasi som Anton ofta tecknade bilder till.

Men det riktigt jobbiga i livet uppstår när det går upp för Anton att han genom morfaderns död egentligen fått ta över ett uppdrag efter honom. Ett uppdrag som han omöjligtvis kan begripa hur han ska kunna lösa. Som handlar om en försvunnen kristall med krafter att störta en avskyvärd diktatur - i Verdisia!? Hur kan det ens finnas på riktigt? Dessutom visar det sig kunna hålla sina döda invånare i schack genom slavarbete och rutinmässig hjärntvätt!

Hela det overkliga händelseförloppet startar i alla fall redan på morfars begravning när en främmande man presenterar sig för honom. En man som Anton snart – genom andra nya bekantskaper - får erfara är en Övergångare. En av många. Dvs en som egentligen är död men kan ta sig till vår – de levandes – värld genom en speciell genomgång bakom ett klippblock. Och det finns både de goda, som t ex Elsie som gör allt för att hjälpa honom att hitta kristallen, och de onda. Och morfar var ju tack och lov på de godas sida - i motståndsrörelsen De Svarta Liljorna - som till varje pris behöver kristallen som kan störta den onda regimen. Och därför väller nu onda övergångare in i landet, för att stoppa Anton från att hitta kristallen - framför allt att lyckas lägga beslag på den själva så att den är under deras kontroll. Och de onda är verkligen inte att leka med...

Först har Anton svårt att kunna skilja övergångare från vanligt folk men han tipsas om mobilkameran - tittar han genom den syns övergångarna inte! Ett bra knep när han är osäker på vilka som befinner sig runtom honom. Men att skilja goda från onda är svårare, och det blir han snabbt varse i en makalös jakt på en undangömd övergångare, som är tänkt ska kunna hjälpa Elsie och Anton.

Högt tempo, många oväntade vändningar, och ett oväntat slut! Fortsättning finns i en del två!

/Tuija

Det är alltid nåt man inte ångrar

Författare: Stephanie Tromly.

2019, Action, Deckare, Försvinnanden, Humor, Kärlek, Thriller, Vänskap.

Åh, vilken fröjd att läsa en svit svindlande och smarta, roliga deckarthrillers! Trots att det gått lite tid emellan, och jag glömt detaljer hit och dit, så älskar jag ändå det här författarskapet! Lycko den som nu kan frossa i alla tre delarna på raken! För den här sista tar vid precis där den förra slutade, såsom den förra också gjorde, och för den som vill ha koll på allt från början, se länken bakom del 1- "Det är dags att inte freaka ut" och del 2 - "Det är för sent att vilja hoppa av".

Pang på kastas vi in den fest som avslutade förra boken - när Digby och Zoe står och kysser varann! Detta efter en kort prolog där vi direkt får veta att... det blir ett avslut. Ett avslut för Digby och hans föräldrar i  sökandet efter den - för nio år sedan - kidnappade lillasystern som försvann spårlöst och som de aldrig fått något livstecken kring. Jakten på svaret kring vad som hände lillasystern har präglat både del 1 och del 2, på ett alldeles galet, humoristiskt och i ett synnerligen actionladdat monstertempo. Och i prologen står alltså Zoe och Digby framför hennes grav. Eller inte?!

Ja, det är frågan... I jakten i denna bok - på vad som egentligen hände - tvingas Zoe och Digby, med vänner, att nästla sig in till ett forskningslabb för att stjäla hemligstämplad information till skurken som verkställde kidnappningen av lillasystern för så många år sedan. För nu vet de att hon inte lever längre, men för att få veta exakt VAD som hände henne, är nu Digby beredd att göra det som krävdes från allra första början. Och det är en hårresande, galen, men också skrattretande resa från början till slut.

Men när äventyret väl nåt sin kulmen, när både de och jag vet hur det slutar, ja vad händer då? Vad gör man när så många års liv och leverne kring ett oavslutat mysterium får ett slut, ett svar? Hur går man vidare när mysteriet man bokstavligen andats i så många år inte längre är ett mysterium? Och när så många års galen vänskap blir nånting mer, nånting större, och det är dags att gå vidare i livet för att bl a studera på annan ort? Ja, den som läser får se..!

Givetvis finns böckerna på engelska också, om man föredrar en magnifik läsupplevelse i original! För det är just vad de är, och är man ett fan av

t ex Sarah Dessen eller Jenny Han så är dessa något alldeles extra - men  hundra gånger smartare och intelligentare skrivna. Läs och njut!

/Tuija

Splittrat glas

Författare: Marcus Tallberg.
2017, Homo, Kärlek, Vänskap, Övergrepp.

Det här är framför allt historien om Mikael och hans familj. Men också om hans bästa vän Bella. Och om Kasper som trivs med homosexuella killar men kanske inte nödvändigtvis är det själv. Och så förstås litegrann om Bellas kille Pontus och Mikaels kärlek Erik. Men - tyngdpunkten ligger på den oerhört sorgliga familjesituationen hos Mikael, som ställs på sin spets den dag hans pappa säger att han vill skilja sig från deras mamma.


Den dagen spårar nämligen hans mamma ur fullständigt, gör livet till ett rent och skärt helvete för både Mikael, hans lillasyster och pappan. Allt splittras, alla splittras, precis som glasen som ligger i skärvor på deras golv. I åratal tvingas Mikael ta ansvar för sin lillasyster trots att hon egentligen skulle kunna göra det själv, ELLER - snarare borde det egentligen vara pappans uppdrag. Som uppslukas av sin nya kärlek i livet, en kvinna som inte vill ha med barnen att göra egentligen. Under tiden försöker Mikael få skolan att gå runt liksom hans vardag, men det blir allt tuffare och till slut, bara några dagar efter studenten, flyr han till Stockholm med sin allra bästa Bella och de skaffar sig ett nytt liv där. Med förvecklingar och förhinder. Men dock ett liv! Till skillnad mot hur det var innan. Men ingenting är någonsin lätt och kärlek är alltid mer komplicerat än man vill tro. Liksom att få livet att gå runt för övrigt.

Det här är en stark och berörande bok om dysfunktionella familjer - inte bara Mikaels. En historia att tycka mycket om, om den inte tyngts ned av ett förfärligt dåligt språk, som stör ordentligt. Den hade vunnit enormt på rejäl korrekturläsning, eftersom det inte finns en enda sida utan språkliga kullerbyttor - trots att författaren är svensk och skriver på sitt modersmål. Väldigt synd och något att ta ordentligt tag i inför nästa bok. För det får vi verkligen hoppas att det blir. Berättandet är det inget fel på!


/Tuija

Inte längre min

Författare: Ann-Helén Laestadius.
2018, Kärlek, Vänskap, Övrigt.

"Inte längre min" anspelar både på barndomsstaden Kiruna, Majas bästis och Majas kille. Känns det som. Det här är den fristående uppföljaren till den Augustprisade "Tio över ett" (2016), som jag tyckte så mycket om! Och även denna griper tag.

Vi får fortsätta att följa Maja efter att hennes familj har fått lämna sitt hus i Kiruna, som stod på osäker mark. Staden - eller snarare delar av den - flyttas bort från marken där gruvan underminerat berget, och nu får Maja se hur man valt att bevara och flytta just deras gamla hem... Men inte vill föräldrarna tillbaka till huset trots att de skulle kunna! Arg och besviken över detta faktum upptäcker hon istället en ny tjej i stan... som visar sig vara just den som ska flytta in i hennes gamla lägenhet! Inte törs hon säga något om detta, men trots att hon först ogillar både tjejen och faktumet, känner hon alltmer hur hon faktiskt gillar henne. Och känner att det är kul att hon har någon... för hennes bästis Julia, som var tvungen att flytta med sin mamma till Luleå vid skilsmässan, henne känner hon att hon tappat taget om på något sätt. Julia har förändrats, fått ny bästis, har ingen önskan alls att komma tillbaka till fjuttiga Kiruna. Så sorgligt. Och hennes älskade Albin lever mer för hockeyn än för henne. Det känns också väldigt tydligt. Så inte blir det mycket kvar åt Maja... Och hur hon än vrider och vänder på allt, känner hon att hon verkar inte kunna lita på någon längre. Föräldrarna sviker om lägenheten, för Albin kommer hon alltid att komma i andra hand (eller tredje..?), Julia lever ett nytt liv, och den nya tjejen Aurora... vem är hon egentligen? Går ens hon att lita på?

Tankeväckande och berörande som vanligt, av Laestadius. Många vanliga tonårsproblem känns igen från tiden man går i nian. Framför allt kring hur man går vidare när omgivningen sviker, när smått blir stort och stort blir smått. Bra och mycket läsvärt som vanligt!

/Tuija

Fjädrar

Författare: Jacqueline Woodson.             
2019, Annorlundaskap, Rasism, Övrigt.

ALMA-pristagarens senast översatta bok är en finstämd liten historia om rasism, fattigdom och utanförskap i sjuttiotalets USA, som i sig inte är någon stor och märkvärdig sak, men väl eftertänksam och lågmäld, om flera intressanta fenomen i tiden. Och tiden förundrar mig - hur många tonåringar är intresserade av 1970-tal, som dessutom kretsar kring en 11-12-åring? För en vuxen finns det alltid aspekter att reflektera över, men ibland är jag rädd att sådan här litteratur aldrig når de unga de vänder sig till, som det mer eller mindre handlar om. Oavsett, så är det ändå läsvärt och tänkvärt. Och intressant.

Det är Frannie som berättar, Frannie som lever med sin döva storebror,  mamma och pappa, på den "svarta" sidan om motorvägen. Mamma väntar barn igen, har förlorat ett otal syskon under årens gång, men än lever hoppet... I skolan börjar plötsligt en vit, långhårig kille - Jesus - och han är ovanlig på fler sätt än så. Dels ser han ut som Jesus (vilket får Frannies troende bästis att fundera över om han kanske inte faktiskt är det..?), dels kan han teckenspråk som Frannie (av någon oförklarlig anledning), gråter lite då och då, är allmänt udda och blir förstås retad av de andra killarna.

Sakta vecklas många tänkvärda saker ut - bl a hur den snygga, döva storebrodern drömmer om en cool, hörande tjej (vilket förefaller hopplöst visar det sig), hur Jesus prövas i sitt nya sammanhang (för han platsade inget vidare på den vita sidan, visar det sig, utan att jag ska avslöja varför) och hur hoppet bär dem alla vidare och framåt i livet.

Som sagt en fin liten historia som känns avlägsen i tid - och ändå inte.

/Tuija

Jag kan nästan känna solen

Författare: Ebba Hyltmark.
2019, Kärlek, Homo, Vänskap.

En fantastiskt fin bok om den första stora kärleken - som inte alls blir som tänkt - skriven av den blott 18-åriga Hyltmark. Underbart, vad ska det bli av hennes skrivande!?

Detta är i alla fall  historien om Siri. Som är, och vill fortsätta vara, lagom, just precis lagom - inte sticka ut för mycket... Men det är också historien om Vega - allt annat än lagom - som oväntat börjar ny i Siris niondeklass, och om den vänskap dem emellan som så småningom visar sig vara kärlek.

De möts i musiken, eller snarare i Vegas hjälp att få Siri att upptäcka det magiska - känslan - i musik, när Siri ska skriva musikuppsats. Men de dricker också te - mängder av te, njuter av solnedgångar i Vegas trädkoja, och pratar pratar pratar...

Vid sidan av finns bl a Siris bästis Tara, Siris tvillingbror Mika och hennes storasyster Sam, plus föräldrarna.... som alla märker att Siri förändrats men tror att hon är kär i Noah. Som är en annan nära vän. Men när Siris och Vegas känslor tar dem vidare i förhållandet vill Siri till varje pris att det ska vara deras egen hemlighet. Delvis för att en lagom tjej som Siri inte vill sticka ut... Men eftersom Vega är allt annat än lagom, och även hon upp över öronen förälskad i Siri och vill skrika ut deras kärlek och lycka till hela världen, så blir detta förstås inte hållbart i längden. Vega med sitt eget familjetrauma vill äntligen vara säker på att inte bli övergiven, att räknas, att vara viktigast. Och när Siri inte känner att hon klarar detta, att visa hela världen deras kärlek, är kraschen ett faktum förstås. Kan man gå vidare, hel, och hur då i så fall?...

Riktigt, riktigt fint om den stora svåra kärleken och alla irrvägar däromkring, som man aldrig vet vart de tar en...

/Tuija

Ett hastigt rent rop

Författare: Siobhan Dowd.
2019, Övrigt.

Ännu en av de böcker som publicerats efter den irländska författarens död - och även denna är en berörande liten historia om en ung flicka, i ett katolskt samhälle med allt vad det innebär, i ett tidigt 1980-tal.

Vi får följa 16-åriga Shell, vars mamma dött och pappan helt tappat greppet om livet. Alltså är det hon som i en otroligt fattig kontext tvingas ta hand om sina småsyskon när pappan sagt upp sig från jobbet och istället ägnar dagarna åt att samla in pengar till de fattiga via kyrkan. Pengar som han delvis stoppar i egen ficka. Och super upp. När han inte är i kyrkan. Tron, som tidigare inte var särskilt stark, har han anammat på ett helt annat sätt efter hustruns död, och han driver sina barn hårt i samma anda.

I skolan har hon dock bästisen Bridie, som stjäl Shells första bh åt henne. De umgås också en hel del med korgossen Declan, charmören och pratkvarnen, som bjuder på cigaretter och så småningom lyckas ha omkull henne ute på åkern. När Bridie får veta detta hävdar hon att Shell snott hennes kille - Shell helt ovetande - och vänskapen får ett abrupt slut.

När plötsligt både Bridie och Declan försvinner - han helt oväntat till USA och Bridie någonstans, helt oklart (tillsammans?) - blir hon ensam kvar med sina frågor. För hennes mage har börjat växa. Vad ska hon göra? Hur ska det gå? Skandalen hänger runt hörnet trots att hon gör allt för att dölja vad som är på gång. Men vem hade kunnat ana hur det skulle sluta?

Det är en otroligt rörande berättelse som griper tag, trots att det i modern tid (-80-tal är inte så långt borta) känns avlägset med så djupt katolska värderingar, som får såna genomgripande konsekvenser. För så många. Stackars barn... Tycker mycket om Dowds poetiska språk och känsla, tyvärr kommer det kanske inga fler böcker mer...

/Tuija

Ditt hjärta är mitt

Författare: Shivaun Plozza.
2019, Vänskap, Övrigt.

Återigen en tonårsbok på det lättsålda temat sjuka ungdomar, denna gång kring organdonation i form av ett hjärta. Den känns anmärkningsvärt lik
"Handbok för ett begagnat hjärta" , men denna gång med en tjej som huvudkaraktär. Fast båda böckerna är synnerligen läsvärda och älskvärda, fast på lite olika sätt. Och här är det Marlowe som berättar, hur hon utifrån sin hjärtsjuka identitet plötsligt får telefonsamtalet om ett nytt hjärta - som senare ger henne, om inte identitetskris så i alla fall en okuvligt längtan efter att få veta vems hjärta hon fått. Kanske för att få en bättre förståelse för vem hon är idag, och för att hon någonstans egentligen skulle vilja tacka familjen för den ovärderliga gåva hon fått.

Marlowe bor i Australien med en underbart annorlunda maskeradälskande lillebror och en högljudd vegan till mamma som driver en alternativ affärsrörelse, granne till en slaktare. Inte bästa kombon för gott samarbete precis, vilket Marlowe får erfara genom närkontakt med slaktarens son Leo... Från öppen krigsföring till en modern Romeo&Julia-historia - både Marlowe och Leo får anledning att eftertänksamt omvärdera sin livshållning och vem man vill vara. Men här finns också inslag av riktigt fin vänskap - som kontrast till den mobbing hon utsätts för som "monster/freak" - hon är ju tjejen som skulle dö men inte gjorde det och nu lever på någon annans bekostnad. Med reservdel.

För en alldeles särskild vänskap uppstår med donatorns syster. Mot alla odds lyckas hon spåra donatorfamiljen, ljuger sig in i donatorfamiljens hem... och lär känna dem, tycka om dem. Så mycket. Hon inser att hjärtat hon bär på är ett gott hjärta, en riktigt god persons - men hur kan hon då göra dem så illa när hon med dold agenda nästlar sig in hos dem. Hur ska hon få dem att förstå?

Det är en allvarlig, rörande och humoristisk berättelse om vad det innebär att leva med en annan persons hjärta, fundera över vem donatorn var och vem och vad man blir efteråt - helt enkelt en stark och berörande berättelse om det som är viktigt i livet.

/Tuija

Hämndnatt

Författare: Catherine MacPhail.
2010, Läskigt, Mobbing, Mystik.

Berättelsen utspelar sig på en skola i Storbritannien. En ny flicka börjar i Nicolas klass. Nicola – som inte är en helt snäll flicka – börjar genast fundera på att spela den nya flickan ett elakt spratt. Det sägs att det spökar om nätterna i den gamla skolan… och tillsammans med några kompisar börjar Nicola planera en spökkväll där de ska skrämma den nya flickan rejält. De ska bryta sig in i skolan nattetid och tillsammans gå till det klassrum där spöket påstås hålla till. Sedan ska de försvinna en efter en tills bara den nya flickan är kvar i det öde klassrummet…

Men det blir inte riktigt som Nicola har tänkt sig. När de bryter sig in på skolan en mörk och blåsig kväll är det inte utan att Nicola själv får rysningar. Skolan är så annorlunda i mörkret.. alldeles tyst. Och vinden blåser in genom de otäta fönstren i klassrummet och får affischerna på väggen att fladdra och till och med porträtten av skolans gamla rektorer på väggarna känns kusliga…

En efter en försvinner ungdomarna iväg från klassrummet – precis som planerat. Men den nya flickan försvinner också – och till sist är det bara Nicola kvar…

Något har gått fel! Något har gått snett! Nicola ropar på de andra men får inget svar. Efter en stund går hon ut i korridoren. Då händer någonting fullkomligt överraskande…

 

Detta är en mästerligt berättad rysare i det mindre formatet. Utgiven på bokförlaget Argasso som specialiserat sig på lättlästa böcker för ungdomar. En bok som inte bara är en rysare utan också en berättelse om mobbning – och vad mobbning kan leda till…

/Calle